Aj
CelieH · 2012-05-29 · 426 visningar
Imorse när jag satt och åt frukost skulle jag resa mig upp för att släppa ut vildingen till katt. Känner hur det hugger till i vänstra skinkan och det gjorde skitont att lyfta foten när jag skulle gå. Det gör fortfarande skitont. Vet att jag fick såhär tidigt i min förra graviditet, runt vecka 12 och då i båda skinkorna.
Kunde knappt gå, gjorde ont att böja sig ner, sätta sig, ja allt gjorde ont. Uppsökte en sjukgymnast som sa att det inte var foglossning vilket jag trodde då, senare fick jag veta hur foglossningen känns, även om den inte gjorde jätteont på mig.
Så, nu har väl en nerv hamnat i kläm igen, för det är den enda förklaringen jag kan komma på till denna hemska smärta som är centrerad i skinkan. Säkert ischasnerven som spökar. Hoppas det går över fort, vill inte gå i flera veckor med denna hemska smärta igen.
Igår var sonen piggare än på länge, men snoret rinner fortfarande och han har en hemsk hosta på natten. Imorse vaknade han med tidernas hostattack och jag gick ner med en vattenflaska så sambon fick ge honom lite vatten och det lindrade nog lite. Han somnade om i vår säng och strax innan jag cyklade till jobbet lyfte jag över prinsen till sin säng.
Satan vad sonen har börjat slåss....jag är skapligt trött på denna ständiga kamp att få honom sluta slåss. Han tar i allt vad han kan och slåss mot ansikte, bröst, armar och mage. När han inser att han gjort fel så blir han såklart jätteledsen och söker tröst antingen hos mig eller pappa, sen börjar han slå sig själv på huvudet. Har läst om detta i en föräldrartidning, att barn tydligen kan slå sig själva efter en tillsägelse.
Det jobbiga är bara att han slutar slåss för stunden, men sen kan han komma tillbaka och rikta in slag mot ansiktet. Eviga kamp som jag vägrar förlora! Jag antar att han slutar en vacker dag, bara vi fortsätter att säga till och inte accepterar slag, just nu kan jag inte ens acceptera lätta slag, då kommer han upptäcka att det är ok.
Barn är härliga...! Älskar min son massor och oändligt mycket, men vissa saker han gör ogillar jag!
Ha en bra dag allihopa!
Kunde knappt gå, gjorde ont att böja sig ner, sätta sig, ja allt gjorde ont. Uppsökte en sjukgymnast som sa att det inte var foglossning vilket jag trodde då, senare fick jag veta hur foglossningen känns, även om den inte gjorde jätteont på mig.
Så, nu har väl en nerv hamnat i kläm igen, för det är den enda förklaringen jag kan komma på till denna hemska smärta som är centrerad i skinkan. Säkert ischasnerven som spökar. Hoppas det går över fort, vill inte gå i flera veckor med denna hemska smärta igen.
Igår var sonen piggare än på länge, men snoret rinner fortfarande och han har en hemsk hosta på natten. Imorse vaknade han med tidernas hostattack och jag gick ner med en vattenflaska så sambon fick ge honom lite vatten och det lindrade nog lite. Han somnade om i vår säng och strax innan jag cyklade till jobbet lyfte jag över prinsen till sin säng.
Satan vad sonen har börjat slåss....jag är skapligt trött på denna ständiga kamp att få honom sluta slåss. Han tar i allt vad han kan och slåss mot ansikte, bröst, armar och mage. När han inser att han gjort fel så blir han såklart jätteledsen och söker tröst antingen hos mig eller pappa, sen börjar han slå sig själv på huvudet. Har läst om detta i en föräldrartidning, att barn tydligen kan slå sig själva efter en tillsägelse.
Det jobbiga är bara att han slutar slåss för stunden, men sen kan han komma tillbaka och rikta in slag mot ansiktet. Eviga kamp som jag vägrar förlora! Jag antar att han slutar en vacker dag, bara vi fortsätter att säga till och inte accepterar slag, just nu kan jag inte ens acceptera lätta slag, då kommer han upptäcka att det är ok.
Barn är härliga...! Älskar min son massor och oändligt mycket, men vissa saker han gör ogillar jag!
Ha en bra dag allihopa!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.