Åhhh. Denna ångest

Snart är det högs 5 v kvar till förlossning. (Blir alltid igångsatt) inte fören nu har jag börjat fundera på just förlossningen å på hur det verkligen kommer att bli med en liten bebis å Elliott som är dn liten kläng apa å dessutom väldigt gnällig. Sover på natten gör han ju heller inte. Inatt höll han mig vaken mellan 00:30 till kl 5. Nu sov han ju till kl 11:30 sen men jag kan ju inte sova så länge då barnen körs till skolan. Går upp 6:30. Ganska trött kan jag säga. Går å lägger mig en stund sedan när jag kommit hem (största pojken va hemma med feber så jag slapp väcka lillfisen) men det tar ju sån tid å somna om när man varit vaken en stund å dessutom varit ute i kylan. Nu känner man sig ju oxå mer el mindre bostadslös. :( trodde att vi kanske hade hittat ett annat hus i byn men det visade sig att några andra skulle ha det. Nu har vi bara den där lilla trean kvar å titta på å det va folk på kö till den. Nu går gubben hemma å bara muttrar. Tjurigare än vanligt. Barnen bara bråkar å jag vill bara gråta. Men vad hjälper det? Nä. Jag vet varken ut el in. Känner mig helt uppgiven. Så bitter på henne med huset vi bor i. Hade hon inte tjatat så så hade vi inte flyttat hit. Å hon har höjt hyran med 700 oxå. Bara sådär. :( Hon e smart med å sa att hon ska lägga ut huset på försäljning till våren. Ja det e klart. Då tror hon att vi ska bo kvar så länge å värma upp huset åt henne. (Finns bara vedpanna å ingen elpatron så hon måste åka 7 mil för att tända pannan) men det kan hon glömma. Vi flyttar så fort vi hittat annat. Om det så ska bli att vi får flytta en bit å byta skola så får det bli så. Nu har man verkligen ingen lust å bo kvar. Hade hon inte tjatat. Så hade vi hyrt det andra huset som nu blivit uthyrt. J...a kärring. Skulle tänkt på dom där två åren vi pratade om när vi skrev kontraktet. Men plötsligt kände man sig ju trygg med å flytta hit då hon sagt att vi kunde skriva på för så lång tid. Det va ju spårlöst borta från kontraktet men så långt tänkte inte jag. Nä. Om man ändå hade vetat. Det värsta är ju att man känner henne. Åhhhh. Orka.
Känner mig även så ensam i mitt förhållande. Ibland undrar jag om det finns något kvar oss emellan. Jag vet att han blir ointresserad då jag är gravid men det känns som om allt jag gör bara retar honom saken e den att då blir jag likadan. Vi går liksom å små gnabbar flera gånger om dagen. Å det e liksom skitsaker vi tjafsar om. Nä. Ok att vi inte har något sexliv. Jag kan inte påstå att jag saknar det just nu när jag har så ont hela tiden men någon slags närhet hade inte varit fel. Fast jag är väl lika dålig på den fronten. Åhhhh. Vilken gnällapa jag e. Avslutar nu innan jag gjort er gråhåriga. Ha det gött alla godingar. Kram. Va tvungen å lägga igen bild som jag snodde på tradera. Så fint.