Ack denna smärta

Tänk, det har gått sju månader sedan sist. Två trasiga graviditeter däremellan. Men nu är den här igen. Bitter, värkande, tokvärkande. Har aldrig haft så här ont i hela mitt liv. Ja förutom när foster nummer två valde att lämna min kropp. Sjukt jobbigt detta. Jag talar förstås om mensvärk. 36 timmar med enorm molvärk och lätt huggvärk. Jag antar att det kanske blir så, när allt är tillbaka som det "borde" igen? Jag har förr endast haft lite molvärk i två-tre timmar sedan kunnat "leva som vanligt"så jag är inte van med sådan här mensvärk.

Roligt är att notera att den kom nästan i tid också, enligt det schema jag höll innan jag blev gravid förra året . När doktorer och gyn frågat om jag brukar ha regelbunden mens tror de mig inte när jag säger att jag brukar kunna ställa klockan efter den. Den borde ha kommit i tisdagskväll om den skulle ha följt gamla schemat exakt. Så man får väl tycka att två trasiga graviditeter senare är det helt ok om den dyker upp på en lördag... :-)

Har krupit runt på golvet hela dagen. Inte på grund av värken utan för att vi fixat det sista i renoveringen hemma - lagt nytt golv i sovrummet. Nu är det så fint, så fint. Så jag vet vad jag ska ägna resterande veckor åt under min sjukskrivning. Förutsatt att jag orkar det vill säga. Städa alltså. Städa, städa, städa. Damma, torka, sortera bort och undan allt som nu står överallt där det inte skall stå. Sedan... sedan följer en utförsäkrad sommar utan pengar och därefter? Ja herregud, seden var det meningen att vi skulle försöka _en_ gång till, för att dementera eller bekräfta läkarnas teori om att vi inte är kompatibla. Men i och med att jag inte kommer ha pengar på minst två månader... får det nog vänta. Till nästa år. Skitjobbigt, men utan inkomst i någon form finns inga pengar att sätta undan till bebis och större hem. Om vi nu skulle lyckas. Mot förmodan.

Nu ska jag krypa ned i ett varmt bad, få bort byggdamm och svett från kroppen, och kanske kanske lindra satansmensvärken...