...
Livetowin · 2014-05-30 · 422 visningar
Trotsade regnet och tog en promenad.. 1,4 mil blev det, rätt så nöjd faktiskt..
Lite jobbigt att de va cykeltävling i skogen som jag inte hade någon aning om, då hade jag aldrig gått upp dit. Ganska mör i benen nu iallafall. Får se hur det blir med mitt benpass jag tänkte köra på söndag.
Jag har funderat lite...
Hur det kommer bli när jag måste lämna denna trygghetsbubbla och skaffa mig ett jobb. Jag önskar att jag trodde på mig själv mer, det är viktigt i det yrket jag har valt.. Jag har alltid haft turen och arbetat med min pappa, då har han varit min trygghet och jag har kunnat fråga honom om jag inte fattar eller om jag gör rätt eller fel. Men jag kommer aldrig kunna göra det, den enda gången jag kommer få veta något det är om jag gjort något fel. Detta skrämmer mig...
Sedan funderar jag på de här med äldre män.
Visst, min sambo är 14 år äldre än mig men det är inte så farlig åldersskillnad, jag tänker på ännu äldre män som är exempelvis i min pappas ålder. Hur tänker dom? Tror dom att jag vill vara med någon som är äldre än min egen pappa?
Visst, ibland även om jag har sambo som jag aldrig kommer göra någonting emot eller lämna så har jag faktiskt funderat på det. MEN, jag vet att jag saknar min pappa och en fadersgestalt för även om man är vuxen så behöver man det.
Det känns som jag dras till äldre män och äldre män dras till mig...
För någon månda sedan var det en man, min lärares kompis som funderar på att bli lärare som var med honom i skolan och sedan åkte han med i lastbilen när jag hade körlektion, har aldrig träffat honom förut men han frågade om jag ville följa med honom till Gävle. Visst, kunde jag väl det. Hade ändå inget för mig.
Men för några veckor sedan så var han i skolans matsal och jag satt mig vid samma bord som han och de andra läraren och så var det en person emellan, jag märkte hur han försökte få konakt med mig men jag undvek. Men sedan när han var på väg att gå så hejade vi och så börja han prata lite så sa han till min lärare "vad tror du om en 47 åring och en ung blondin?".. Eeeeh, vänta! Skämtar du eller? Även om det var ett allvar eller skämt så borde han tänkt till lite, han ska bli lärare och så säger man inte och visst jag är vuxen men han är för fan nästan femtio! Jag bara undrar hur de tänker..
Lite jobbigt att de va cykeltävling i skogen som jag inte hade någon aning om, då hade jag aldrig gått upp dit. Ganska mör i benen nu iallafall. Får se hur det blir med mitt benpass jag tänkte köra på söndag.
Jag har funderat lite...
Hur det kommer bli när jag måste lämna denna trygghetsbubbla och skaffa mig ett jobb. Jag önskar att jag trodde på mig själv mer, det är viktigt i det yrket jag har valt.. Jag har alltid haft turen och arbetat med min pappa, då har han varit min trygghet och jag har kunnat fråga honom om jag inte fattar eller om jag gör rätt eller fel. Men jag kommer aldrig kunna göra det, den enda gången jag kommer få veta något det är om jag gjort något fel. Detta skrämmer mig...
Sedan funderar jag på de här med äldre män.
Visst, min sambo är 14 år äldre än mig men det är inte så farlig åldersskillnad, jag tänker på ännu äldre män som är exempelvis i min pappas ålder. Hur tänker dom? Tror dom att jag vill vara med någon som är äldre än min egen pappa?
Visst, ibland även om jag har sambo som jag aldrig kommer göra någonting emot eller lämna så har jag faktiskt funderat på det. MEN, jag vet att jag saknar min pappa och en fadersgestalt för även om man är vuxen så behöver man det.
Det känns som jag dras till äldre män och äldre män dras till mig...
För någon månda sedan var det en man, min lärares kompis som funderar på att bli lärare som var med honom i skolan och sedan åkte han med i lastbilen när jag hade körlektion, har aldrig träffat honom förut men han frågade om jag ville följa med honom till Gävle. Visst, kunde jag väl det. Hade ändå inget för mig.
Men för några veckor sedan så var han i skolans matsal och jag satt mig vid samma bord som han och de andra läraren och så var det en person emellan, jag märkte hur han försökte få konakt med mig men jag undvek. Men sedan när han var på väg att gå så hejade vi och så börja han prata lite så sa han till min lärare "vad tror du om en 47 åring och en ung blondin?".. Eeeeh, vänta! Skämtar du eller? Även om det var ett allvar eller skämt så borde han tänkt till lite, han ska bli lärare och så säger man inte och visst jag är vuxen men han är för fan nästan femtio! Jag bara undrar hur de tänker..
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.