...

Idag är det verkligen ingen bra dag. Vet inte var de är men det kanske är för att våren börjar närma sig. Våren blir nog värre än hösten, eftersom pappa gick bort på våren.. Jag vill inte att den dagen ska komma, jag vill inte fylla år. Jag vill helt enkelt inte!

Jag bävar för de dagarna. Det är snart ETT år sedan. Hur fan kan det ha gått så lång tid? Och jag kan fortfarande inte fatta att pappa är borta! Det känns som igår. Igår var den dagen mamma ringde och jag bara skrek rätt ut. Satt tyst och helt chockad påväg till sjukhuset. Jag såg min pappa ligga där.. Han var så fin, men det var inte han. Han fanns ju inte där, jag kände det. Önskar jag fick mer tid.. 19 år och 360 dagar, det var det jag fick och det var inte tillräckligt.

Jag vet inte va det är men jag känner mig jag vet inte... Ensam?

Men det känns som det sluta ha en betydelse för länge sedan. Jag har väl alltid varit ensam. Jag har ju min sambo iallafall.

Jaja, det är bara att bita ihop!