8e Månaden
Ullko · 2013-02-14 · 550 visningar
Tiden tickar på. Idag är jag i v 33 (32+0) Om 8 veckor är bebis beräknad men jag VET att om minst 10 veckor så har jag en bebis, min bebis... vår bebis... Längtan är enorm.
Kan dessutom gå omkring och säga nu till folk att jag är i 8e månaden, det låter inte klokt! Jag kommer ihåg när jag var liten och lekte med barbie då var det alltid månaderna man benämnde (Hade väl inget perspektiv på de här med veckor då) och då var barbiesarna enorma i 8e månaden, själv har jag en "liten" mage och "det syns inte någon annanstans än på magen att du är gravid" - vet att vissa stör sig på att bli kallad för att ha liten mage, men mig stör det inte alls. Jag vet att jag följer kurvan fin och alla magar är olika och jag trivs med den storlek på magen som den är.
Igår hände något riktigt obehagligt. Låg i sängen och skulle sova, vi pratade lite jag och sambon och helt plötsligt får jag en sån fruktansvärd spark i magen. Sambon t.o.m kunde svära på att han hade sätt en fot sticka ut. Å det gjorde så ont! blev alldeles tårfylld för det gjorde verkligen ont och jag blev väl lite smått överraskad... Jag kan nog knappt förstå hur stark den lilla personen är som är i min kropp, vrålstark!
Så är det även Alla hjärtansdag idag (för det går väl inte att undkomma). Dock blir det alla hjärtans på olika håll för mig och sambon. Han ska till Husquarnafabriken med några andra gubbar och sedan ska de väl käka och kolla på hockey. Detta tyckte jag lät jättetrevligt för en månad sen när jag fick veta TILLS jag insåg att det skulle vara den 14e feb... jahapp. Så då får han vara kärleksfull med de andra gubbarna så ska jag och BabyRex mysa själva.
Först ska vi lyssna på hjärtat idag och mäta magen hos bm och eftersom sambon åker iväg innan tiden så ska svärmor följa med istället, kan vara mysigt för henne också att få höra sitt 2a barnbarns hjärtslag. Sedan ska jag väl handla lite smått och gott på ica, kanske hyra lite film och sen blir det mysdag med gott och film och bara ta't lugnt. Kanske t.o.m tar fram mitt fotbad! hihi,,, och så lite ansiktsmask... hm, undra om man kan ha ansiktsmask på magen...? Prova kan man väl alltid göra, hehe ;)
... Tillsist sitter jag och funderar över de nya familjeförhållandena. Det är så att jag fick veta för ungefär en månad sen att min äldre syster som redan har ett barn börjat fundera på nummer 2, så då hade berättat att hon provat göra den klassiska "hålla upp bena". - Jag tänkte väl inte så mycket på det då... två veckor senare var hon sen och med ett posetivt test bekräftade att nummer 2 skulle komma i år... hm, jag ska erkänna att jag faktiskt blev lite tjurig först. Kändes som hon snuvat mig på Mitt bebisår. Visserligen kommer vi inte vara gravida samtidigt (Kommer vara ca 8 mån mellan bebisarna) Men det kändes ändå lite... snopet. Sen kan jag väl erkänna att det kändes surt att hon blev gravid på första försöket när det tog 7 månader för mig... samtidigt vet jag att hon inte gått på något p-medel de senaste 1½ året så hennes kropp kanske har tagit lika lång tid att bli gravid, vem vet.
Ja... nä jag vet inte. Klart det är kul att hon ska ha barn (däremot tycker jag kanske att hon borde satsa på att bygga lite bättre på sitt förhållande) Men eftersom det är vi två som bor närmast varandra så blir vi närmast varandra och hon har varit så stöttande och engagerande i min graviditet, hoppas snart jag kommer känna samma sak för hennes graviditet, men just nu känns det tyvärr bara mest surt :(
Kan dessutom gå omkring och säga nu till folk att jag är i 8e månaden, det låter inte klokt! Jag kommer ihåg när jag var liten och lekte med barbie då var det alltid månaderna man benämnde (Hade väl inget perspektiv på de här med veckor då) och då var barbiesarna enorma i 8e månaden, själv har jag en "liten" mage och "det syns inte någon annanstans än på magen att du är gravid" - vet att vissa stör sig på att bli kallad för att ha liten mage, men mig stör det inte alls. Jag vet att jag följer kurvan fin och alla magar är olika och jag trivs med den storlek på magen som den är.
Igår hände något riktigt obehagligt. Låg i sängen och skulle sova, vi pratade lite jag och sambon och helt plötsligt får jag en sån fruktansvärd spark i magen. Sambon t.o.m kunde svära på att han hade sätt en fot sticka ut. Å det gjorde så ont! blev alldeles tårfylld för det gjorde verkligen ont och jag blev väl lite smått överraskad... Jag kan nog knappt förstå hur stark den lilla personen är som är i min kropp, vrålstark!
Så är det även Alla hjärtansdag idag (för det går väl inte att undkomma). Dock blir det alla hjärtans på olika håll för mig och sambon. Han ska till Husquarnafabriken med några andra gubbar och sedan ska de väl käka och kolla på hockey. Detta tyckte jag lät jättetrevligt för en månad sen när jag fick veta TILLS jag insåg att det skulle vara den 14e feb... jahapp. Så då får han vara kärleksfull med de andra gubbarna så ska jag och BabyRex mysa själva.
Först ska vi lyssna på hjärtat idag och mäta magen hos bm och eftersom sambon åker iväg innan tiden så ska svärmor följa med istället, kan vara mysigt för henne också att få höra sitt 2a barnbarns hjärtslag. Sedan ska jag väl handla lite smått och gott på ica, kanske hyra lite film och sen blir det mysdag med gott och film och bara ta't lugnt. Kanske t.o.m tar fram mitt fotbad! hihi,,, och så lite ansiktsmask... hm, undra om man kan ha ansiktsmask på magen...? Prova kan man väl alltid göra, hehe ;)
... Tillsist sitter jag och funderar över de nya familjeförhållandena. Det är så att jag fick veta för ungefär en månad sen att min äldre syster som redan har ett barn börjat fundera på nummer 2, så då hade berättat att hon provat göra den klassiska "hålla upp bena". - Jag tänkte väl inte så mycket på det då... två veckor senare var hon sen och med ett posetivt test bekräftade att nummer 2 skulle komma i år... hm, jag ska erkänna att jag faktiskt blev lite tjurig först. Kändes som hon snuvat mig på Mitt bebisår. Visserligen kommer vi inte vara gravida samtidigt (Kommer vara ca 8 mån mellan bebisarna) Men det kändes ändå lite... snopet. Sen kan jag väl erkänna att det kändes surt att hon blev gravid på första försöket när det tog 7 månader för mig... samtidigt vet jag att hon inte gått på något p-medel de senaste 1½ året så hennes kropp kanske har tagit lika lång tid att bli gravid, vem vet.
Ja... nä jag vet inte. Klart det är kul att hon ska ha barn (däremot tycker jag kanske att hon borde satsa på att bygga lite bättre på sitt förhållande) Men eftersom det är vi två som bor närmast varandra så blir vi närmast varandra och hon har varit så stöttande och engagerande i min graviditet, hoppas snart jag kommer känna samma sak för hennes graviditet, men just nu känns det tyvärr bara mest surt :(
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.