7 dagar gammal - förlossningen och tiden efter
Leli84 · 2012-09-18 · 537 visningar
Idag är det en hel vecka sedan min lilla gosse valde att titta ut. Allt började med spontan vattenavgång kl 01.45 natten före. Pga infektionsrisken är det inte bra att vattnet går före värkarna kommer igång, men för mig vart det ändå det bästa som kunde hända. Då visste jag att det vart på gång.
Strax efter vattenavgången så började även värkarna komma så sakta. 04-05 på natten vart vi inne en sväng på förlossningen för koll. Dels för att det vart lite blod med och dels för att vattnet fortsatte att rinna snabbt ur mig. Under de 10 min utan toa in till förlossningen han jag blöta igenom min nattbinda och det började även rinna längs bena. Måste sätt ut som jag kissat på mig.
Då värkarna fortfarande vart oregelbundna fick jag åka hem, med citodon och större bindor. Lyckades sova mellan 9 och 11. Kl 11 vaknade jag av en riktigt ond värk. Kl 16 stod jag inte ut hemma längre så ringde förlossningen igen. Kl 17 vart vi på plats. Denna gång med regelbundna värkar. Kl 19 bad jag om epidural och då gjordes även den första gynkollen på mig (ville de inte göra tidigare pga infektionsrisken). Då vart jag öppen 4 cm. Kl 21 vart jag öppen 6 cm, kl 22 7 cm och därefter stannade det av. När jag fortfarande bara vart öppen 7 cm vid midnatt fick jag värkstimulerande dropp. 2.45 vart det dags att börja krysta och 3.33 den 11 september kom min lilla prins ut. 4188 gram tung och 52 cm lång.
I det stora hela gick allt mycket smidigt. Visst gjorde det ont emellanåt. Speciellt precis innan epiduralen, när det värkstimulerande droppet gjorde att det fick i ett och när jag inte fick krysta så mycket som jag ville. Men i det stora hela vart det lugnt. Allt vart också mycket tidsbegränsat och något som skulle igenom. Vart bara att gilla läget och med tanke på att jag fortfarande kunde skratta och föra en konvensation mellan krystvärkarna så vart det inte så farligt. Nu i efterhand tycker jag de 9 mån som graviditeten varade vart mycket värre och då hade jag ändå en nästan pinsamt lätt graviditet. Men de 9 månaderna vart mycket längre, väntan vart jobbig och riktigt allt som man gjort innan kunde man inte göra.
Senaste veckan har varit en stor omställning. Stannade på bb 1,5 dygn, sedan ville jag hem, men vi har varit på sjukhuset nästan var dag ändå. Först vart han lite gul och sedan gick han ner lite för mycket i vikt. Nu slipper vi sjukhuset då han är över 4 kg igen och gulheten är helt borta. Har redan så smått börjat fasa upp kläderna till stl 62 då 56orna är lite väl små emellanåt. Stor bebis. Sömn nattetid är ett minne blott, men det är det helt klart värt. Räcker att titta på honom, så är allt förlåtet <3
Strax efter vattenavgången så började även värkarna komma så sakta. 04-05 på natten vart vi inne en sväng på förlossningen för koll. Dels för att det vart lite blod med och dels för att vattnet fortsatte att rinna snabbt ur mig. Under de 10 min utan toa in till förlossningen han jag blöta igenom min nattbinda och det började även rinna längs bena. Måste sätt ut som jag kissat på mig.
Då värkarna fortfarande vart oregelbundna fick jag åka hem, med citodon och större bindor. Lyckades sova mellan 9 och 11. Kl 11 vaknade jag av en riktigt ond värk. Kl 16 stod jag inte ut hemma längre så ringde förlossningen igen. Kl 17 vart vi på plats. Denna gång med regelbundna värkar. Kl 19 bad jag om epidural och då gjordes även den första gynkollen på mig (ville de inte göra tidigare pga infektionsrisken). Då vart jag öppen 4 cm. Kl 21 vart jag öppen 6 cm, kl 22 7 cm och därefter stannade det av. När jag fortfarande bara vart öppen 7 cm vid midnatt fick jag värkstimulerande dropp. 2.45 vart det dags att börja krysta och 3.33 den 11 september kom min lilla prins ut. 4188 gram tung och 52 cm lång.
I det stora hela gick allt mycket smidigt. Visst gjorde det ont emellanåt. Speciellt precis innan epiduralen, när det värkstimulerande droppet gjorde att det fick i ett och när jag inte fick krysta så mycket som jag ville. Men i det stora hela vart det lugnt. Allt vart också mycket tidsbegränsat och något som skulle igenom. Vart bara att gilla läget och med tanke på att jag fortfarande kunde skratta och föra en konvensation mellan krystvärkarna så vart det inte så farligt. Nu i efterhand tycker jag de 9 mån som graviditeten varade vart mycket värre och då hade jag ändå en nästan pinsamt lätt graviditet. Men de 9 månaderna vart mycket längre, väntan vart jobbig och riktigt allt som man gjort innan kunde man inte göra.
Senaste veckan har varit en stor omställning. Stannade på bb 1,5 dygn, sedan ville jag hem, men vi har varit på sjukhuset nästan var dag ändå. Först vart han lite gul och sedan gick han ner lite för mycket i vikt. Nu slipper vi sjukhuset då han är över 4 kg igen och gulheten är helt borta. Har redan så smått börjat fasa upp kläderna till stl 62 då 56orna är lite väl små emellanåt. Stor bebis. Sömn nattetid är ett minne blott, men det är det helt klart värt. Räcker att titta på honom, så är allt förlåtet <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.