5+6
Ullko · 2012-09-04 · 393 visningar
Det är en hel vecka sedan jag fick mitt plus. Känns fortfarande overkligt. Jag känner mig inte gravid. Vilket oroar mig lite,,,
Det enda jag känner av är att matlusten trappats ner, mår illa av att äta mat och är i största allmänhet väldigt osugen på det mesta. Sötsliskigt äcklar mig, även kaffe är ett No-no. Tuggummi har dessutom den lilla rexen något emot, då jag själv tuggar på't, men även när jag känner den starka tuggummidoften. Lite udda.
Annars känner jag inte av så mycket annat. Varför har jag inte fått några ömmande bröst t.ex? Borde jag inte ha några känningar i magen av en växande livmoder? Hur ska man egentligen känna av och igen en graviditet när man aldrig varit med om det förut?
I fredags fyllde jag år. Min största present var att jag fick sen den lille på ultraljudsmonitorn. Nu var han vääääldigt liten, så är inte alls långt gången, för gick inte mäta. Men dock fick vi se hjärtat pulsera och fint blodflöde. Känslan när man låg där och stirrade mot skärmen - obeskrivlig!
Haha, fick däremot dra till med en liten vit lögn när vi kom hem sen igen. Mötet i sig tog ungefär drygt en timma. Så var inte hemma fören halv tolv och då hade mina föräldrar suttit hemma i vårt hus och väntat sen halv tio. Fick dra till med att vi varit i stan och handlat (utan att komma hem med kassar? haha) Får berätta hur det var sen framåt Halloween, då jag hoppas vi har kommit över de mest kritiska veckorna och vi äntligen kan komma ut för närmsta familjen att vi väntar barn.
Än så länge vet min syster som bor i närheten, min bästa kompis och så sambons tjejkompis. Sen sa min syster idag att hennes sambo börjat misstänka något i lördags då vi bjöd på kalas och alkohol var utesluten. Nu tyckte då inte jag att det var så konstigt att inte ha alkohol till smörgåstårta? Men han är tydligen inte så dum som man tror :P Får se hur länge man kan dölja det hela. Hela omgivningen känns så annorlunda på en gång. På en vecka har det hänt så mycket, men ändå inte, å jag bara längtar till 28/9 då vi ska till bm igen. Kanske han kommer göra ett nytt ultraljud och kunna mäta den lilla krabaten då. Just nu undrar jag när man på ett ungefär kan beräkna det verkliga förlossnings-datumet. Just nu har jag bara gissat till att befruktningen blev till runt andra veckan i augusti, men det kan man aldrig vara 100 % säker på. Det enda jag är någorlunda säker på är att det är en liten oxe inom mig <3
Det enda jag känner av är att matlusten trappats ner, mår illa av att äta mat och är i största allmänhet väldigt osugen på det mesta. Sötsliskigt äcklar mig, även kaffe är ett No-no. Tuggummi har dessutom den lilla rexen något emot, då jag själv tuggar på't, men även när jag känner den starka tuggummidoften. Lite udda.
Annars känner jag inte av så mycket annat. Varför har jag inte fått några ömmande bröst t.ex? Borde jag inte ha några känningar i magen av en växande livmoder? Hur ska man egentligen känna av och igen en graviditet när man aldrig varit med om det förut?
I fredags fyllde jag år. Min största present var att jag fick sen den lille på ultraljudsmonitorn. Nu var han vääääldigt liten, så är inte alls långt gången, för gick inte mäta. Men dock fick vi se hjärtat pulsera och fint blodflöde. Känslan när man låg där och stirrade mot skärmen - obeskrivlig!
Haha, fick däremot dra till med en liten vit lögn när vi kom hem sen igen. Mötet i sig tog ungefär drygt en timma. Så var inte hemma fören halv tolv och då hade mina föräldrar suttit hemma i vårt hus och väntat sen halv tio. Fick dra till med att vi varit i stan och handlat (utan att komma hem med kassar? haha) Får berätta hur det var sen framåt Halloween, då jag hoppas vi har kommit över de mest kritiska veckorna och vi äntligen kan komma ut för närmsta familjen att vi väntar barn.
Än så länge vet min syster som bor i närheten, min bästa kompis och så sambons tjejkompis. Sen sa min syster idag att hennes sambo börjat misstänka något i lördags då vi bjöd på kalas och alkohol var utesluten. Nu tyckte då inte jag att det var så konstigt att inte ha alkohol till smörgåstårta? Men han är tydligen inte så dum som man tror :P Får se hur länge man kan dölja det hela. Hela omgivningen känns så annorlunda på en gång. På en vecka har det hänt så mycket, men ändå inte, å jag bara längtar till 28/9 då vi ska till bm igen. Kanske han kommer göra ett nytt ultraljud och kunna mäta den lilla krabaten då. Just nu undrar jag när man på ett ungefär kan beräkna det verkliga förlossnings-datumet. Just nu har jag bara gissat till att befruktningen blev till runt andra veckan i augusti, men det kan man aldrig vara 100 % säker på. Det enda jag är någorlunda säker på är att det är en liten oxe inom mig <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.