5+2...fortfarande mellan hopp o förtvivlan

Den lilla bruna blödningen/flytningen blev aldrig mer än en liten 3 dagars off and on mini flytning och jag o liten överlevde helgen (vad jag vet). Antar att det är rätt vanligt att ha en liten brun flytning i samband med att man skulle haft sin riktiga mens. Efter det har tecknen ökat förra veckan vilket ju känns betryggande (i tisdags kom tröttheten -hej)

Har dock insett att illamående jag haft måste ha berott på pencillinet (vanligt biverkning av dom) för jag mår typ inte alls illa längre. I dag är jag inte heller lika trött men jag tror nog det beror på att jag inte gjort något annat än vilat och sovit bra hela helgen. Lite orolig blir man dock... går och klämmer som en tok på brösten och visst gör de ont men är de lika ömma som igår? njae men om jag ska vara ärlig så varierar det ju dag från dag iallfall... vet inte om det är så att jag känner att något är fel eller om jag nojjar för mycket inödan. Hursomhelst så ska det iallafall bli skönt att gå till jobbet imorgon så att man får något annat att tänka på och dagen går lite fortare...

vill så gärna att liten stannar kvar, vågar dock inte riktigt hoppas för jag är så orolig för mf o att då ta ut en massa saker i förskott...helst vill jag ju dock skrika till hela världen att jag är graviiiiiiiiiiiiiiiiid!