5+2, nervös och ändå inte.
bella.n.s · 2012-08-12 · 403 visningar
God morgon.
Måste bara skriva av mig om tankar man fick igår.
Var så att min man och jag satt och pratade igenom känslor om vi skulle få ett mf till, jag tycker det är extremt viktigt att prata om det så vi båda vet vad den andra tycker mm. även om han är en sån som tar det som det kommer.
Vi pratade även om ifall det skulle vara tvillingar igenoch vad vi ställde oss till det. och absolut inga problem med det. :)
Men sen startade mina egna tankar att om det skulle gå sig denna gång, hur blir det då? Jag har alltid älskat barn, även min man gör det. Jag har alltid passat min lilla syster och varit barnvakt mycket. Praktiserat mycket på dagis och så. Men nu blir det ju mitt egna lilla älskade. Blev mest rädd över alla fel jag kanske gör. Vill jätte gärna bli mamma, längtar så. Jag blir typ panikfärdig då tanken väl slår mig om att jag kanske snart ska ha en egen liten. Det är ordentligt med olika tankar. Vet man automatiskt hur man ska göra med ammning, att bada den lilla, om man håller rätt, nog med inkomst så man kan köpa det den behöver( både jag och mun man är heltids anställda då den/dom kommer men vi blir det nu i september förnst.) Men jag har jobbat runt 95%i ett år.
Kommer vi bli bra föräldrar. Ja som sagt många frågor finns och vet inte direkt om det finns några svar utan det kanske kommer på vägen. Vi båda vill ju så gärna. :)
Kanske detta är vanligt för en först föderska att tänka, vad vet jag. Och tror absolut att tankarna kommer slå mig fler gånger under resans gång.
Ha nu en underbar söndag. Själv ska jag dränka mina boobs i något mjukgörande då dom gör så sjukt ont idag. :)
Kram
Måste bara skriva av mig om tankar man fick igår.
Var så att min man och jag satt och pratade igenom känslor om vi skulle få ett mf till, jag tycker det är extremt viktigt att prata om det så vi båda vet vad den andra tycker mm. även om han är en sån som tar det som det kommer.
Vi pratade även om ifall det skulle vara tvillingar igenoch vad vi ställde oss till det. och absolut inga problem med det. :)
Men sen startade mina egna tankar att om det skulle gå sig denna gång, hur blir det då? Jag har alltid älskat barn, även min man gör det. Jag har alltid passat min lilla syster och varit barnvakt mycket. Praktiserat mycket på dagis och så. Men nu blir det ju mitt egna lilla älskade. Blev mest rädd över alla fel jag kanske gör. Vill jätte gärna bli mamma, längtar så. Jag blir typ panikfärdig då tanken väl slår mig om att jag kanske snart ska ha en egen liten. Det är ordentligt med olika tankar. Vet man automatiskt hur man ska göra med ammning, att bada den lilla, om man håller rätt, nog med inkomst så man kan köpa det den behöver( både jag och mun man är heltids anställda då den/dom kommer men vi blir det nu i september förnst.) Men jag har jobbat runt 95%i ett år.
Kommer vi bli bra föräldrar. Ja som sagt många frågor finns och vet inte direkt om det finns några svar utan det kanske kommer på vägen. Vi båda vill ju så gärna. :)
Kanske detta är vanligt för en först föderska att tänka, vad vet jag. Och tror absolut att tankarna kommer slå mig fler gånger under resans gång.
Ha nu en underbar söndag. Själv ska jag dränka mina boobs i något mjukgörande då dom gör så sjukt ont idag. :)
Kram
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.