41+4. Skit.

Känns som att jag knappt gör något annat än att klaga nuförtiden, ber om ursäkt för det. Loggar dessutom bara in för att skriva av mig, vågar i stort sett inte ens snegla på listan över dagboksinlägg av rädsla för att se att någon beräknad efter mig har fått sin lilla bebis... tror jag skulle spricka av avundsjuka då, hur dumt det än låter :( Är SJÄLVKLART glad för alla som får träffa sin efterlängtade guldklimp, men det är väldigt svårt att se förbi sin egen situation just nu.

Ju längre tiden går, desto oroligare blir jag. Läste på om överburenhet och om att det är större risk att bebisen dör vid förlossningen då. Har även funderat på om det är något fel på min lille pojk, att han utvecklas så långsamt - blev ju tillbakaflyttad en vecka vid VUL och sedan en till vid RUL - och nu vägrar han titta ut. Det känns som att något är fel :( Fan fan fan. Orkar inte längre.