41+0 föddes en liten tjej i rask takt :-)
Mariaa32 · 2014-02-16 · 777 visningar
Nu är hon äntligen här! Tisdag 11/2 i 41+0 föddes en liten Ayla, 53 cm lång och 4180 gram "lätt" :-)
Här kommer en kort berättelse;
Vaknade 11/2 06.30 av känslan av "kissar jag på mig"?? Ställer mig upp, inser att jag inte viljemässigt kan stoppa rinnandet och förstår att det är vattnet som har börjat sippra. Har i detta läge inga värkar eller känningar alls. Ringer förlossningen och får en tid för kontroll 10.00. Börjar få molvärk och känningar kring 08.30 och när vi är på förlossningen för kontroll börjar jag få rejält ont och regelbundna värkar. Jag blir kopplad till CTG i 20 minuter.
När mätningen är klar, kring 10.45 säger barnmorskan att "nu är det bara att gå hem och vänta på att det ska komma ordentligt och jag kommer inte göra någon vaginal undersökjning på dig, jag har bokat en tid för dig imorgon vid 09.00 OM det inte drar igång innan". Hur vet man det då säger min man? Ja regelbunda värkar si och så osv säger barnmorskan. Men det har ju frugan nu säger min man? I samma läge får jag en rejäl värk, häver mig över sängen och stönar osv och barnmorskan säger "det kanske är på gång iaf?". Undersökning visar att jag är öppen 3 cm :-)
Får komma in på förlossningsrum istället, börjar använda lustgas osv och värkarna blir bara mer och mer intensiva. 13.30 är jag öppen 6 cm och väljer att ta EDA. Kring 14 börjar jag känna ett starkt tryck nedåt och vid varje värk dras hela magen ihop sig och det känns som att huvudet på bebisen ska "poppa ut" när som helst. Kring 14.50 blir jag undersökt och barnmorskorna säger att "nu är det dags att krysta". De ställer sig "i position" och jag får invänta en värk, förväntar mig att det här kommer bli en "kamp" och sugklocka och annat far igenom mitt huvud. Jag får dock "se på annat" då dottern föds 14.54 på ½ krystvärk :-)
Det kan med andra ord gå rätt "lätt" och snabbt som förstföderska också ;-)
Här kommer en kort berättelse;
Vaknade 11/2 06.30 av känslan av "kissar jag på mig"?? Ställer mig upp, inser att jag inte viljemässigt kan stoppa rinnandet och förstår att det är vattnet som har börjat sippra. Har i detta läge inga värkar eller känningar alls. Ringer förlossningen och får en tid för kontroll 10.00. Börjar få molvärk och känningar kring 08.30 och när vi är på förlossningen för kontroll börjar jag få rejält ont och regelbundna värkar. Jag blir kopplad till CTG i 20 minuter.
När mätningen är klar, kring 10.45 säger barnmorskan att "nu är det bara att gå hem och vänta på att det ska komma ordentligt och jag kommer inte göra någon vaginal undersökjning på dig, jag har bokat en tid för dig imorgon vid 09.00 OM det inte drar igång innan". Hur vet man det då säger min man? Ja regelbunda värkar si och så osv säger barnmorskan. Men det har ju frugan nu säger min man? I samma läge får jag en rejäl värk, häver mig över sängen och stönar osv och barnmorskan säger "det kanske är på gång iaf?". Undersökning visar att jag är öppen 3 cm :-)
Får komma in på förlossningsrum istället, börjar använda lustgas osv och värkarna blir bara mer och mer intensiva. 13.30 är jag öppen 6 cm och väljer att ta EDA. Kring 14 börjar jag känna ett starkt tryck nedåt och vid varje värk dras hela magen ihop sig och det känns som att huvudet på bebisen ska "poppa ut" när som helst. Kring 14.50 blir jag undersökt och barnmorskorna säger att "nu är det dags att krysta". De ställer sig "i position" och jag får invänta en värk, förväntar mig att det här kommer bli en "kamp" och sugklocka och annat far igenom mitt huvud. Jag får dock "se på annat" då dottern föds 14.54 på ½ krystvärk :-)
Det kan med andra ord gå rätt "lätt" och snabbt som förstföderska också ;-)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.