41+0

Jag vet inte vart jag ska børja.. Jag ær arg! Och enormt besviken på min kropp. Ser inte mycket positivt i vardagen heller. Kænner mig som værldens mest bittra person :( Pappa och hans familj har varit på semester i sverige dær vi kommer ifrån och kommer hem idag. Och jag ær fortfarande gravid! Hade ju aldrig trott att jag skulle va gravid nær dom kom hem igen??!! Så det møtet glædjer jag mig inte till.. Vill inte høra att han ær sen - som om jag inte vet?!?!?!?!?

Igår før ett øgonblick så trodde jag och hoppades att det var på g.. Hade sd som økade i kraft och som kom någorlunda regelbundet. Med tanke på det som hænt i det sista så ringde jag min bm som kom på hembesøk och undersøkte mig. Tappen var fortfarande omogen!!!!!!!!!!!! Men han hade sjunkit mycket længre ner så det var ju positivt. Men den dær jævla tappen, på två veckor har det inte hænt ett skit!!! fortf bakåtlutad... Olycka sæger jag då! jævla helvetes førbannade skit!!!!!!! Vaknade på natten av smærtor också, men inget som hænde..

Ska på bm-besøk imorgon, sist skulle jag fått en hinnsvepning men tappen var ju inte mogen. Så skulle jag få en imorgon ist, men nu vet jag ju redan att tappen inte ær mogen så det ær væl bara att inse att inte ens det kommer ske.. Vi ska iallafall ringa sjukhuset dær jag ska føda och snacka om igångsættning.. Frågan ær då om jag får komma in på fredagen eller efter helgen.. Efter helgen sæger dom såklart då - det ær ju mig och min tur det ær snack om! Jag vill inte mer :(