40+6
jessica03 · 2014-03-06 · 419 visningar
Utdrag ur dagboken från förra graviditeten:
40+6
Jag är uppgiven... Det känns inte som det händer någonting. Dagarna är näst intill helt "symtom" fria. Först nu på kvällen kommer det några rejäla sammandragningar och full rulle där inne. Sen ät det cool lugnt igen. Fan vad dålig och värdelös man känner sig när inget händer vad man än försöker med!
Det är precis lika denna gång! Skrämmande lika faktiskt! Idag 40+6 och dagarna är fortfarande helt värkfria. Jag hade EN värk i förrgår morse och sedan dess ingenting. Igår kväll var det fullrulle där inne en stund och lite sammandragningar men inget märkvärdigare än så. Jag spanar efter minsta lilla antydan till slempropp varje gång jag är på toa men icke. Ska det följa samma spår som sist så dröjer det till 41+6 innan jag kan se skymten av den.
Däremot har jag så fruktansvärt ont i blygdbenet denna gång och har haft ett par veckor nu (inget jag har något minne av från förra gången). Nätterna är hemska verkligen och det gör så satans ont att vända på sig så jag nästan skriker rakt ut varje gång. Jag vet ju att bäckenet förbereds och mjukas upp innan förlossning och det har jag känt av ett par veckor även det och svanskotan är fruktansvärt öm den med. Men blygdbenet är extremt! Känns som om hela bebisen liksom tynger på det eller vad man ska säga när jag står upp.
Det här att gå övertiden är inte nyttigt för ens psyke, man bli knäpp. Jag har aldrig tidigare i graviditeten oroat mig för att jag ska skada eller mosa bebisen där inne, förän nu. Sova kan jag enbart göra på sidan och då helst högersida, försöker även ligga på vänster för att avlasta lite med det går bara kortare stunder. Hur som så har jag nu fått för mig att bebisen mosas där inne när jag ligger på sidan och magen liksom "hänger" ner. Det är den första tanken som slår mig varje gång jag vaknar om nätterna och på morgonen innan bebis vaknat och gör sig tillkänna där inne känns som evigheter och jag nojar massa innan jag väl känner bökandet.
Det positiva med att gå och vänta på storken just nu är väl att min 30årsdag som snart är här faller något i glömska :) Blir det igångsättningen så blir det bara några dagar innan min födelsedag. Och jag tror banne mig det blir igångsättning denna gång....
Är det förresten någon som vet hur läget inne på stockholmsförlossningar ser ut just nu? Det är ju så ont om barnmorskor. Vi har en bra bit att åka och jag hoppas vi kan få plats någonstans i norrort och helst på BB-stockholm där vi födde sist. Men det är ju tyvärr där det är mest ont om folk vad jag förstår.
40+6
Jag är uppgiven... Det känns inte som det händer någonting. Dagarna är näst intill helt "symtom" fria. Först nu på kvällen kommer det några rejäla sammandragningar och full rulle där inne. Sen ät det cool lugnt igen. Fan vad dålig och värdelös man känner sig när inget händer vad man än försöker med!
Det är precis lika denna gång! Skrämmande lika faktiskt! Idag 40+6 och dagarna är fortfarande helt värkfria. Jag hade EN värk i förrgår morse och sedan dess ingenting. Igår kväll var det fullrulle där inne en stund och lite sammandragningar men inget märkvärdigare än så. Jag spanar efter minsta lilla antydan till slempropp varje gång jag är på toa men icke. Ska det följa samma spår som sist så dröjer det till 41+6 innan jag kan se skymten av den.
Däremot har jag så fruktansvärt ont i blygdbenet denna gång och har haft ett par veckor nu (inget jag har något minne av från förra gången). Nätterna är hemska verkligen och det gör så satans ont att vända på sig så jag nästan skriker rakt ut varje gång. Jag vet ju att bäckenet förbereds och mjukas upp innan förlossning och det har jag känt av ett par veckor även det och svanskotan är fruktansvärt öm den med. Men blygdbenet är extremt! Känns som om hela bebisen liksom tynger på det eller vad man ska säga när jag står upp.
Det här att gå övertiden är inte nyttigt för ens psyke, man bli knäpp. Jag har aldrig tidigare i graviditeten oroat mig för att jag ska skada eller mosa bebisen där inne, förän nu. Sova kan jag enbart göra på sidan och då helst högersida, försöker även ligga på vänster för att avlasta lite med det går bara kortare stunder. Hur som så har jag nu fått för mig att bebisen mosas där inne när jag ligger på sidan och magen liksom "hänger" ner. Det är den första tanken som slår mig varje gång jag vaknar om nätterna och på morgonen innan bebis vaknat och gör sig tillkänna där inne känns som evigheter och jag nojar massa innan jag väl känner bökandet.
Det positiva med att gå och vänta på storken just nu är väl att min 30årsdag som snart är här faller något i glömska :) Blir det igångsättningen så blir det bara några dagar innan min födelsedag. Och jag tror banne mig det blir igångsättning denna gång....
Är det förresten någon som vet hur läget inne på stockholmsförlossningar ser ut just nu? Det är ju så ont om barnmorskor. Vi har en bra bit att åka och jag hoppas vi kan få plats någonstans i norrort och helst på BB-stockholm där vi födde sist. Men det är ju tyvärr där det är mest ont om folk vad jag förstår.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.