40+4 irriterad

Vaknade i morse av att jag grät. Kul uppvaknande... Insåg i samma sekund som jag slog upp ögonen att jag fortfarande var hemma, fortfarande ingen bebis. Är så trött och slut av att gå runt här och vänta. Kroppen värker överallt, alla tjatar som om jag kunde påverka saken. (Men vi åker ju på lördag! Men vi ska ju på semester då och då, ni måste hinna innan dess, Har du KÄNNT något - vad ska jag känna?). Men värst av allt är väl ändå stressen och sömnlösheten som beror på att det brukar gå så fort när det väl drar igång, så vi vet inte om vi ska hinna in eftersom vi har så långt och dessutom tre småbarn hemma som vi inte bara kan överge. Just av den anledningen så ville ju min barnmorska skicka mig på bedömning redan i fredags, men jag tyckte vi kunde avvakta över helgen då eftersom jag var ovanligt utvlad då och hade maken hemma och övrig familj hemmavid. Hon skulle höra av sig i måndags så skulle vi få komma in till förlossningen då. Idag är det torsdag och jag har inte hört av henne. Då blir jag ju så jäkla tjurig istället, vill inte ringa och tjata om något som hon har planerat för mig och så går jag här hemma och känner mig alldeles bortglömd. Undrar verkligen vad hon håller på med. Hon ville ju ha igång förlossningen så vi fick ju inte ny tid till henne heller, så nu har jag ingen koll på blodtrycket heller - som borde ha kollats senast idag. Men får jag ont i huvudet så är det bara att ringa förlossningen. Känns bättre att bara ha kontakt med dem nu ju. Vilken mes jag är då. Och vilken riktigt dålig barnmorska vi har. Synd man inte kan välja....