40+4

Det känns lönlöst här. Det händer inte ett smack! Inte märkbart iaf... Igår var jag uppe på benen så gott som hela dagen och grejade med något. Tog kväller efter nio och parkerade mig i soffan. Några ordentliga sammandragningar kom men mycket mycket färre än de senaste dagarna. Suck! Den här väntan tär på mig mer än jag någonsin hade trott. Stressen, oron och nervositeten blir bara värre för varje timma som går utan några känningar. Oro över att behöva bli igångsatt. Nervös över att bebben ligger kvar och jäser sig till en fem kilos klump.

Om jag hade kunnat och orkat så hade jag ta mig tusan gett mig ut och sprungit...