40+4

Falskt alarm förra inlägget. Ingen bebis ville titta ut. Somnade på soffan och sen dess har jag bara haft enstaka förvärkar och molvärk. Så himla drygt det här. Försöker hålla humöret uppe, men är bara så trött på att gå och vänta. Trött på att folk ringer och skriver och undrar om bebisen har kommit. Nej, inte än...
Man vågar ju knappt ringa nån för de tror ju direkt att det är på gång. Min sambo fick ett bittert utbrott i telefon igår när han pratade med sin syster. Han vräkte ur sig all oro runt ekonomi, bebis och att han ska åka iväg i 10 dagar snart. Jag tyckte att det var så extremt jobbigt att lyssna på för han satte ord på alla jobbiga känslor. Började storböla och kände mig helt värdelös som inte fött barn ännu. Jag har inte satt nån större vikt vid beräknat födelsedatum, och förväntade mig liksom att gå över tiden. Men alla andra verkar tro att man bara trycker på en knapp på BF och ut kommer ungen... Känner mig stressad och pressad. Måste försöka släppa "vad alla andra tycker" men det har jag svårt för.
Bebisen kommer när han vill. Han har det säkert enormt mysigt där inne och vill ligga kvar tills vi tvingar ut honom. Ska till BM på fredag och vi pratade om hinnsvepning förra gången. Hoppas hon kan göra en så att det skyndar på lite. Vill inte bli igångsatt. Fast jag vill bara få ut lillen så egentligen bryr jag mig inte. Orkar bara inte mer...
Har ett enormt tryck neråt idag så jag kommer nog inte orka ta nån promenad. Ska försöka ta mig till ICA iallafall. Behöver tröstgodis...
Färdknäppen känns lönlös, varken jag eller min sambo tycker att det känns så himla romantiskt. Inte på humör liksom. Hallonbladste bälgar jag i mig. Har hört att man ska lägga ner torkade nejlikor så det ska jag testa idag om jag kommer iväg till affären. Min BM tipsade mig om att handmjölka, det stimulerar till sammandragningar och påskyndar. Det hjälper faktiskt! Knåda brösten och vårtorna och försök få ut mjölk. Livmodern reagerar direkt. Kroppen är allt bra fantastisk.
Nu ska jag försöka somna om.