39+5

Vissa dagar av väntan är lättare att hantera än andra. Håller jag mig någorlunda sysselsatt så går det bra, ligger man bara i sängen och väntar så känns det som en evighet. I övermorgon är vi beräknade, men tror dessvärre att vi får vänta ett bra tag till. Bara vad magkänslan säger. Bättre att ställa sig in på det än att gå och hoppas. Förlossningen känns ändå så himla långt bort på något sätt. Jag är hur redo som helst för att åka in och få henne till världen, men samtidigt känns det för långt bort, även om det är så fruktansvärt nära. Känns som att det bara är en dröm, och man kommer vara såhär föralltid. Tänkte iallafall fördriva dagen idag med att fika med svärföräldrarna, gå en promenad och ta ett långt bad. Har slutat försöka få igång det på något sätt, eftersom inget verkar funka, men en promenad är ju alltid härligt det också. Det är ju ganska skönt väder för en höggravid idag!