39+4

Åkte in till BB idag. Hade knappt känt av bebis på hela natten eller dagen och vörjade bli orolig. Något kändes fel. Åt massa glass och drack isvatten men inget. Ringde in och de tyckte att vi skulle komma och göra CTG, så vi åkte in vid 22-tiden och blev mötta vid hissen av världens gulligaste BM. Hon spände på två remmar och bara siffran som visar sammandragningarna syntes. Hon kunde inte hitta några hjärtslag och jag kände hur min puls stegrades och min sambos ögon blev stora som tefat. Sen bytte hon "dosa" och upptäckte då att den första var trasig. Hon hittade hjärtslagen och vi pustade ut. Den längsta minuten i mitt liv. Trodde att bebis slutat leva... De kollade CTG under en halvtimme och visst var bebisen väldigt lugn så hon puffade och tryckte för att få honom att vakna. Slagen låg på 150 och upp till 170 när han vaknade till. Fick tre sammandragningar under tiden jag låg där. Min sambo skojade med mig lite så att jag skrattade högt och då lät CTGn sjukt roligt så jag kunde inte sluta skratta, och fick en förvärk som hette duga. Så skratta mycket tjejer, så kanske bebisen kommer ut!

Iallafall så såg allt jättebra ut. Vi fick en tid till ULTRALJUD imorgon, för att verkligen se att allt är bra. Det känns som att vi fuskar lite, två dagar innan BF ska vi få se vår fina bebis. Men skönt också att bli tagen på allvar... För man vet ju aldrig om något är fel. Och hela min kropp var liksom i panikläge (även fast det aldrig syns på utsidan på mig) och jag ville verkligen bara veta om allt var bra. Och det var och är det, tack och lov.

Så BB imorgon klockan 11, BM på fredag, och DAGEN D på lördag! Ska be BM undersöka mig på fredag om de inte gör det imorgon. Vill veta hur livmodertappen ser ut. Hoppas det sätter igång snart, och att det går snabbt. Kändes som en övning inför förlossningen idag. Mycket spännande.