39+0

Ja, som ni ser så är jag idag i vecka FYRTIO! Helt obeskrivlig känsla att vara 7 dagar ifrån beräknad födsel. Är himla trött på att vara gravid och det ska bli skönt att byta ut den stora, stora magen mot en liten mjuk, gnyende, skrynklig och söt bebispojke.

Igår var vi hos barnmorskan på (vårt kanske sista?) besök. SF-måttet låg på 35 och hon klämde och tryckte på magen vilket gjorde lite ont faktiskt. Hon sa "ni kommer nog att få en ganska liten bebis, runt 3 kilo skulle jag tippa". För två veckor sen sa hon att vi skulle få en normalstor bebis. Fast det kvittar mig, bara han kommer ut snabbt och är frisk! Hjärtat slog ca 140-145 slag per minut. Allting såg jättebra ut. Till och med mina värden var bra! Mitt blodtryck var lågt, 105/70 som vanligt, men det har det ju varit i hela mitt liv så det har jag lärt mig leva med. Järnet låg på 121, och jag har gått upp 24,1 kilo. Det skulle jag aldrig kunnat gissa i början när vågen stod på 59 kilo... Har alltid haft så svårt att gå upp i vikt, men tydligen är jag en av de där som går upp 25 kilo under sin graviditet! Får se hur mycket jag går ner efter förlossningen. Många, långa promenader lär det iallafall bli under våren, vägrar ha degig mage... Sen ska jag anmäla mig på SATS när bebisen är lite större, för de har barnpassning.

I förrgår hade jag kraftiga förvärkar hela kvällen. Övade på att klocka dem, och de kom var 6:e minut i några timmar och avtog sen helt. Igår hade jag kraftiga mensvärkar hela kvällen som inte ens Alvedon hjälpte emot, men de avtog också. Idag har jag inte känt något mer än att bebisen är VÄLDIGT lugn. Nästan så att jag blir lite orolig. Men han puffar och stökar lite då och då, så jag vet iallafall att han bara sover.

Min sambo är och jobbar så jag kör två maskiner tvätt. Ska packa om BB-väskan lite och byta sängkläder. Längtar så mycket efter att vår lilla son ska komma till världen... Man hör var och varannan dag nu om tjejer som föder, som var beräknade ungefär samtidigt som mig. Så kom nu, lille prins, du är efterlängtad.

Imorgon ska vi ha middag här med min sambos systrar. Egentligen orkar jag inte, men det bestämdes över mitt huvud. Min sambo vet att jag säger nej om han frågar mig. Är helt enkelt för trött. Känner kravet att jag måste städa... Damtorka och dammsuga. Och det ORKAR jag inte. Råkade titta under sängen idag när en strumpa smet ifrån tvättkorgen... det skulle jag aldrig ha gjort. Usch vilken städångest. Är annars så himla renlig och städar alltid, men de senaste veckorna så har jag faktiskt tillåtit mig själv att bara skita i det. Min sambos kläder ligger kvar på golvet tills han själv plockar upp dem (vilket han tack och lov gör) och jag har bara städat toan och diskat och hållt köket relativt rent. Min sambo lagar nästan all mat men är superkass på att städa efter sig. Det är verkligen inte stökigt här, men nu känner jag att det börjar bli DAMMIGT... Får helt enkelt ta ett varv med dammsugaren imorgon. Mina fogar kommer att gå under av smärta, men det måste ju göras... Och min sambo är inte tillräckligt noggrann, hehe... Hur har ni det med städningen hemma? Jag tycker nog att det är viktigare att jag vilar upp mig inför förlossningen, än att det är skinande rent här hemma, men nu när det kommer hem folk hit imorgon vill man ju inte ha dammråttor i alla hörn... Tycker själv att det är sjukt äckligt när det är så hemma hos folk. Men de kanske har överseende med mig nu, kan ju inte ens se mina egna fötter, hur ska jag kunna se dammråttorna, haha!

Förresten, mina bröst ömmar rätt mycket just nu och har börjat läcka mycket, typ genomskinlig vätska blandat med tjock vit vätska. Kanske också ett tecken på att det snart är dags!?