38+2, (12 dagar kvar), Humörsvägningar

Jag är så irriterad på att folk inte kan förstå att man är gravid i 9:onde månaden och för dom tror att man är någon slags super-women som klarar allt. Jag klarar mig själv men ställ inte krav på att jag ska finna mig i allt som ni vill såhär på slutspurten. För just nu vill jag bara samla mig inför maratonloppet på förlossningen, just nu finns det inget viktigare än det lilla liv vi ska sätta till världen. När vänner till mig har varit gravida har jag alltid låtit dem sätta ribban, lyssnat på hur dom mår och inte förväntat mig något av dem. Vissa klarar mer än andra, men det är viktigt att man får bestämma själv vad som är det bästa för en när man är gravid. Ingen annan kan känna hur du mår. Jag vill inte ha en fritidsgård hos mig dagarna innan förlossningen, jag måste koncentrera mig på mig själv. Okej, jag är helt upp och ner just nu... Hormoner. Men jag vill bara känna att man förstår mig och att det inte alltid är lätt att vara gravid. Att dom runt om mig bara ska försök förstå. Är det för mycket begärt?