36+6
Jungfru_Maria · 2011-02-04 · 615 visningar
BM idag. Bebisen är FIXERAD. Antagligen därför jag haft så ont därnere i bäckenet. Har väldigt svårt för att röra mina ben och att gå. Får ta yttepyttesteg när jag ska nånstans.
Hon kände och tryckte och sa att jag kommer att få en normalstor bebis. Följer kurvan precis på mitten. Hade 110/65 i blodtryck vilket fortfarande är lågt, och mitt järnvärde hade sjunkit till 116 så jag ska börja med järn igen. Inte konstigt att jag föredrar att sova bort mina dagar. Hade spår av äggvita i urinen men det var tydligen bara normalt. Nu ska jag bara luta mig tillbaka och vänta på att bebisen ska komma. Börjar känna mig klar och redo nu, och enligt henne är det sista fasen man går in i känslomässigt. Har varit extremt nervös, men nu vill jag bara föda ut min guldklimp så att jag förhoppningsvis kan börja röra mig normalt igen. Ska bli skönt att slippa halsbrännan också.
Fick lite info om amning, och en ny tid - 18/2. Trodde att jag skulle börja gå en gång i veckan nu, men det är fortfarande varannan. Efter det mötet är det en gång i veckan, men då är jag ju i vecka 39 (38+6) så det är kanske och förhoppningsvis sista mötet!
Åh vad jag längtar efter dig nu, min älskade lilla bebisklimp!
Just det, vägde 81,4 kg. Vilket betyder +22,4 kg sen inskrivning. OHMY.
Jag och min sambo började dock bråka idag innan vi skulle till BM. På vägen ner i bilen säger han "är det ok om jag inte följer med idag?" för att han skulle ta ett foto ihop med en kompis som de skulle ge till en annan kompis son. Tyckte inte att det var ok eftersom han vetat om det här mötet i 2 veckor. Sa "Så Oliver är viktigare än din egen son?" och då blev det tjuriga miner och jag fick klump i halsen. Gick till BM själv och min sambo kom när jag satt väntrummet. Tycker det är dålig stil att säga i sista sekund att man dubbelbokat. Okej att BM skulle göra samma rutinkontroller som de senaste gångerna, och att det kanske är tråkigt för honom, men jag tycker ändå att det är en grej man gör ihop. Plus att jag inte har mått så jättebra de senaste dagarna och varit orolig för att bebisen inte rört sig så mycket och att jag haft så mycket sammandragningar. Det är ju skönare om han är där om jag får något jobbigt eller tråkigt besked. Så kände jag iallafall.
Är så jobbigt hormonig också. Precis som i början av graviditeten. BM sa att det är normalt eftersom östrogenproduktionen går i taket just nu inför förlossningen. Jag får vallningar och blir varm som ett element och knallröd i ansiktet. Asjobbigt. Dessutom mår jag illa, är lättirriterad och allmänt känslig. Min sambo tar åt sig av minsta lilla humorsvängning och blir gnällig och sur och då blir jag bara ledsen. Känns som att det är det sista jag behöver, vill bara ha förståelse och kramar och lugnande ord. Ska ändå snart föda ut en 3-kilosklump så det är väl bara naturligt att jag är lite upp&ner i humöret. Vad har han för ursäkt liksom. Klart han också är nervös, men han slipper ju smärtan...
Äh, nu blev jag sur igen. Ska ta mig igenom diskberget. Brukar alltid fungera lugnande på mig.
Hon kände och tryckte och sa att jag kommer att få en normalstor bebis. Följer kurvan precis på mitten. Hade 110/65 i blodtryck vilket fortfarande är lågt, och mitt järnvärde hade sjunkit till 116 så jag ska börja med järn igen. Inte konstigt att jag föredrar att sova bort mina dagar. Hade spår av äggvita i urinen men det var tydligen bara normalt. Nu ska jag bara luta mig tillbaka och vänta på att bebisen ska komma. Börjar känna mig klar och redo nu, och enligt henne är det sista fasen man går in i känslomässigt. Har varit extremt nervös, men nu vill jag bara föda ut min guldklimp så att jag förhoppningsvis kan börja röra mig normalt igen. Ska bli skönt att slippa halsbrännan också.
Fick lite info om amning, och en ny tid - 18/2. Trodde att jag skulle börja gå en gång i veckan nu, men det är fortfarande varannan. Efter det mötet är det en gång i veckan, men då är jag ju i vecka 39 (38+6) så det är kanske och förhoppningsvis sista mötet!
Åh vad jag längtar efter dig nu, min älskade lilla bebisklimp!
Just det, vägde 81,4 kg. Vilket betyder +22,4 kg sen inskrivning. OHMY.
Jag och min sambo började dock bråka idag innan vi skulle till BM. På vägen ner i bilen säger han "är det ok om jag inte följer med idag?" för att han skulle ta ett foto ihop med en kompis som de skulle ge till en annan kompis son. Tyckte inte att det var ok eftersom han vetat om det här mötet i 2 veckor. Sa "Så Oliver är viktigare än din egen son?" och då blev det tjuriga miner och jag fick klump i halsen. Gick till BM själv och min sambo kom när jag satt väntrummet. Tycker det är dålig stil att säga i sista sekund att man dubbelbokat. Okej att BM skulle göra samma rutinkontroller som de senaste gångerna, och att det kanske är tråkigt för honom, men jag tycker ändå att det är en grej man gör ihop. Plus att jag inte har mått så jättebra de senaste dagarna och varit orolig för att bebisen inte rört sig så mycket och att jag haft så mycket sammandragningar. Det är ju skönare om han är där om jag får något jobbigt eller tråkigt besked. Så kände jag iallafall.
Är så jobbigt hormonig också. Precis som i början av graviditeten. BM sa att det är normalt eftersom östrogenproduktionen går i taket just nu inför förlossningen. Jag får vallningar och blir varm som ett element och knallröd i ansiktet. Asjobbigt. Dessutom mår jag illa, är lättirriterad och allmänt känslig. Min sambo tar åt sig av minsta lilla humorsvängning och blir gnällig och sur och då blir jag bara ledsen. Känns som att det är det sista jag behöver, vill bara ha förståelse och kramar och lugnande ord. Ska ändå snart föda ut en 3-kilosklump så det är väl bara naturligt att jag är lite upp&ner i humöret. Vad har han för ursäkt liksom. Klart han också är nervös, men han slipper ju smärtan...
Äh, nu blev jag sur igen. Ska ta mig igenom diskberget. Brukar alltid fungera lugnande på mig.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.