31/7 kom Lucas
emsan13 · 2013-08-08 · 395 visningar
Min förlossningsberättelse
Söndagen den 28/7 kl9.00 hade vi tid för igångsättning då jag var två fulla veckor överburen. Undersöktes och lades in på förlossningen. Mjuk men omogen tapp så fick en gelbehandling som fick verka i 6 timmar. Efter den fått verka blev jag undersökt igen och den hade inte haft någon verkan så fick en behandling till. Min älskade sambo åkte iväg och inhandlade lite som vi kunde tänka oss att roas med bla sänka skepp i färdformat =) När nästa undersökning gjordes visade det sig att jag fortfarande inte börjat öppna mej låg på 1/2 -1 cm. Då de på ctg såg att jag hade lite sammandragningar fick jag med. att sova på och bricanyl ifall värkar skulle komma igång under natten så jag hade energi till dagen efter.
Måndag 29/7 Inga sammandragningar och man beslutar att fortsätta med gelbehandlingar, fick två under dagen men fortfarande händer inget, inte ens en enda liten värk...får en sista gel innan sänggående och ingen bricanyl denna natt.
Tisdag 30/7 Gelbehnadlingarna har inte gett något resultat överhuvud taget!! En sköterska berättar för min sambo att vanligtvis brukar det räcka med 1-2 behandlingar så uppnår man någon form av framgång, men min inte min kropp...och då fick jag 5 st behandlingar. Så en läkare sätter in en ballongkateter och sköterskan som jobbade var säker på att den skulle trilla ut till lunch dvs inom tre timmar =) Hoppet kom och jag och sambon begav oss ut på en liten promenad runt sjukhuset för att få lite luft och meddela nära och kära att nu är det nog nära under dagen skulle säkert bebis komma! Men 10 timmar senare fick man tömma ballongen och plocka ut den för hand då det inte hänt någonting....alltså är jag fortfarande öppen 1/2-1 cm och det är så pass litet att man inte vågar prova sig på att ta hål på hinnorna, vilket skulle bli nästa steg. Väldigt nedslagna av att spenderat tre dygn på förlossningen och fått se och höra andra få sina bebisar och fortfarande inte fått vår. En läkare kommer in på kvällen och berättar att de beslutat att det får bli ett kejsarsnitt nästa dag.
Kännde mej väldigt snuvad på förlossningen och jag hade ju sett så fram emot den där lustgasen =) Men samtidigt skönt att veta att det skulle bli ett slut på detta och att vi äntligen skulle få träffa vår bebis.
Onsdag 31/7 kommer jag ut från duschen och min sambo säger att jag ska in på op nu för de är klara och väntar på mej! Fick lite smått panik, kände mej plötsligt inte alls redo...sköterskorna kommer in, jag har knappt hunnit borsta håret och de sätter dropp och kateter (vad underbart det är med kateter förresten, så skönt att inte behöva tänka på att gå på toa=)) och rullar in mej till op salen. Jag grinar nog hela vägen dit, alla känslor bara väller över.
Själva kejsarsnittet gick super bra, jag är så positivt överaskad av det, inte alls så läskigt och otäckt som jag trodde att det skulle vara, och det var ett helt grymt team som jobbade =) Och ut kom han kl 09,16 och på 4505g och 54.5 cm lång kanske det var bra att det blev snitt =P världens finsate pojke! Fick upp han en liten stund på bröstet när de sydde ihop mej, sån känsla!! Går inte att beskriva.
Det blev sedan 4 dagar på bb då jag hade problem med amningen. Och den där tre dagars gråten, fy vad jag grina och inte bara tredje dagen det var nog alla dagar efter förlossningen. Vilka hormoner, tycker inte att jag varit så hormonell under själva graviditeten (tyckte inte sambon heller) så jag tog väl igen det med råge=)
Iefterhand har vi fått veta att vår pojke hade fixerat sig snett med huvudet och att det troligtvis var det som gjorde att igångsättningen inte fungerade, då det inte blev ett ordentligt tryck neråt av hans huvud. Undrar ju om man hade kunnat upptäckt det om man gjort ett ul...
Nu är vår Lucas 8 dagar gammal och så smått börjar vi komma in i livet om 3
Söndagen den 28/7 kl9.00 hade vi tid för igångsättning då jag var två fulla veckor överburen. Undersöktes och lades in på förlossningen. Mjuk men omogen tapp så fick en gelbehandling som fick verka i 6 timmar. Efter den fått verka blev jag undersökt igen och den hade inte haft någon verkan så fick en behandling till. Min älskade sambo åkte iväg och inhandlade lite som vi kunde tänka oss att roas med bla sänka skepp i färdformat =) När nästa undersökning gjordes visade det sig att jag fortfarande inte börjat öppna mej låg på 1/2 -1 cm. Då de på ctg såg att jag hade lite sammandragningar fick jag med. att sova på och bricanyl ifall värkar skulle komma igång under natten så jag hade energi till dagen efter.
Måndag 29/7 Inga sammandragningar och man beslutar att fortsätta med gelbehandlingar, fick två under dagen men fortfarande händer inget, inte ens en enda liten värk...får en sista gel innan sänggående och ingen bricanyl denna natt.
Tisdag 30/7 Gelbehnadlingarna har inte gett något resultat överhuvud taget!! En sköterska berättar för min sambo att vanligtvis brukar det räcka med 1-2 behandlingar så uppnår man någon form av framgång, men min inte min kropp...och då fick jag 5 st behandlingar. Så en läkare sätter in en ballongkateter och sköterskan som jobbade var säker på att den skulle trilla ut till lunch dvs inom tre timmar =) Hoppet kom och jag och sambon begav oss ut på en liten promenad runt sjukhuset för att få lite luft och meddela nära och kära att nu är det nog nära under dagen skulle säkert bebis komma! Men 10 timmar senare fick man tömma ballongen och plocka ut den för hand då det inte hänt någonting....alltså är jag fortfarande öppen 1/2-1 cm och det är så pass litet att man inte vågar prova sig på att ta hål på hinnorna, vilket skulle bli nästa steg. Väldigt nedslagna av att spenderat tre dygn på förlossningen och fått se och höra andra få sina bebisar och fortfarande inte fått vår. En läkare kommer in på kvällen och berättar att de beslutat att det får bli ett kejsarsnitt nästa dag.
Kännde mej väldigt snuvad på förlossningen och jag hade ju sett så fram emot den där lustgasen =) Men samtidigt skönt att veta att det skulle bli ett slut på detta och att vi äntligen skulle få träffa vår bebis.
Onsdag 31/7 kommer jag ut från duschen och min sambo säger att jag ska in på op nu för de är klara och väntar på mej! Fick lite smått panik, kände mej plötsligt inte alls redo...sköterskorna kommer in, jag har knappt hunnit borsta håret och de sätter dropp och kateter (vad underbart det är med kateter förresten, så skönt att inte behöva tänka på att gå på toa=)) och rullar in mej till op salen. Jag grinar nog hela vägen dit, alla känslor bara väller över.
Själva kejsarsnittet gick super bra, jag är så positivt överaskad av det, inte alls så läskigt och otäckt som jag trodde att det skulle vara, och det var ett helt grymt team som jobbade =) Och ut kom han kl 09,16 och på 4505g och 54.5 cm lång kanske det var bra att det blev snitt =P världens finsate pojke! Fick upp han en liten stund på bröstet när de sydde ihop mej, sån känsla!! Går inte att beskriva.
Det blev sedan 4 dagar på bb då jag hade problem med amningen. Och den där tre dagars gråten, fy vad jag grina och inte bara tredje dagen det var nog alla dagar efter förlossningen. Vilka hormoner, tycker inte att jag varit så hormonell under själva graviditeten (tyckte inte sambon heller) så jag tog väl igen det med råge=)
Iefterhand har vi fått veta att vår pojke hade fixerat sig snett med huvudet och att det troligtvis var det som gjorde att igångsättningen inte fungerade, då det inte blev ett ordentligt tryck neråt av hans huvud. Undrar ju om man hade kunnat upptäckt det om man gjort ett ul...
Nu är vår Lucas 8 dagar gammal och så smått börjar vi komma in i livet om 3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.