2 veckor \"semester\"

Nu har jag och Natalie åkt tåg och bott borta så länge att vi är nöjda ett tag framöver. Första veckan spenderade vi hos mormor och morfar i Sthlm, underbara dagar. Vi har inte varit diskreta med att vi har varit sugna på ett barn till så när jag ställer ner min resväska i hallen precis ankommen, frågar mamma " - Hur har det gått med bebisverkstaden?" Jag vänder mig om och mumlar lite och hoppas på att hon släpper frågan, ville berätta när både mamma och pappa var inne (pappa var ute och klippte gräset) Sedan ler hon stooooort och säger " - Vänd dig om och titta mamma i ögonen och svara på frågan :D vips var jag avslöjad och vi avbröt pappas gräsklipperi och berättade, som vi skrattade :D

Vid 13.00 tiden dagen efter stack jag och min pappa på Bråvalla, Stone Sour och mormor barnvaktade fram tills vi kom hem vid 22.00 Natalie skötte sig så bra och mormor blev en ny surrogatmamma. Btw superbra spelning!

Veckan därefter blev det Gbg och besök hos moster Marie, mormor och morfar körde bil ner och denna gång bar det av till Metaltown Slipknot. Mormor och Marie var barnvakt medans vi pös iväg vid 18 tiden och hemma till 03.00 herregud jag har inte varit vaken så sent på ett år ;P alltid lika bra och härligt att se Slipknot!

Stackars min sambo, han höll på gå i bitar av saknad av Natalie, det blev tokmys när vi kom hem förra veckan. Illamåendet har varit en riktig plåga och jag som inte är ett stort fan av tabletter prövade Lergigan comp som min bm tvingade på mig lite snällt Hade det inte varit för det hade vi inte kommit iväg på spelningarna, tror inte jag hade kommit på tåget ens. Barnmorskans mening ekade i huvudet när jag hulkade " Helen, varför ska du må illa när det finns hjälp att få" Herregud vilken tablett....ena sekunden är yrseln förfärlig med ena handen på pannan andra handen spypåsen, 25 minuter senare, som helt bortblåst, tack lergigan comp för två veckor underbar "semester" i mammaledigheten.

Magen är svullen och stor, kan ge mig tusan på att jag känt av lilla bulan sparka ett tio tal gånger, men då kan jag inte vara i vecka 12. På måndag är det dags för ultraljud, konstigt nog är jag mer orolig denna gång än med Natalie, Jag gillar inte ordet normalt men det är det enda jag vill höra på måndag. Får även se vilken vecka vi är i då vi egentligen inte har någon aning.

Igår snodde farmor och farfar Natalie så att jag och sambon fick lite egentid, vi mötte sedan upp en superglad liten bebis på lekplatsen. det gör mig så glad att hon inte verkar ha några problem att vara med varken mina föräldrar och Feddes föräldrar utan oss, vår stora tjej!