2 veckor
smallbluething · 2014-08-24 · 302 visningar
Ja tänka sig att för två veckor sedan så gick jag här hemma med värkar. Dock väldigt oregelbundna och vid den här tiden på dagen så var de inte särskilt jobbiga.
När vi kom in till förlossningen vid 22.10 så trodde barnmorskan att jag bara hade förvärkar då jag inte var så smärtpåverkad, så efter en CTG och undersökning kunde jag åka hem med sovdos, men vid undersökningen visade det sig att livmodertappen var helt utplånad och jag var öppen 5 cm.
Klockan 23 kom vi in på vårat rum och jag fick prova lustgasen. Hann dock aldrig få någon kläm på den då förloppet sedan gick så ruskigt snabbt. Runt 23.40 sätter de en elektrod på bebis huvud då jag inte kan vara still så länge och därmed försvårar det CTG:n. Jag är då öppen 6 cm och ber om att få gå på toaletten. Väl därinne så får jag panik och sliter i snöret som tillkallar hjälp och barnmorskan stormar in och jag bara skriker efter hjälp. Just där och då vill jag ha ryggbedövning, eller vilken bedövning som helst för att få bort det där slitiga. Men när bm känner efter så utbrister hon, "Men herregud, här går det undan, du är fullt öppen och bebisen står mot bäckengången, nu är det minsann dags att duka upp för nu kommer det en bebis!". Då är klockan 23.50.
Min panik var på max, allt gick för fort och jag hann inte med i huvudet. Hade ju förväntat mig att gå och vanka några timmar, hinna testa varmt bad, få massage och pepp från sambon, lära mig lustgasen, sitta och hoppa på pilatesboll, gå omkring med gåbord, osv. Nu gick allt på så oerhört kort tid och jag hann inte ens smaka på energifikat vi tagit med oss, hann inte ens dricka en klunk vatten!
Runt 00,00 så började jag krysta, dock väldigt motvilligt, jag var livrädd för krafterna jag kände i kroppen. Barnmorskan var så stöttande och hon fick mig verkligen att tro på mig själv och gav mig hopp. Lustgasen var redan bortlagd då jag ändå bara glömde bort den hela tiden. Mellan krystningarna fick jag så mycket beröm för hur duktig jag var, och jag var mest irriterad och sa gång på gång "Det svider, det känns så spänt" och den klassiska "Jag kommer skita på mig".
Kl 00.21 säger det "plopp" och jag tittar ner och ser det vackraste jag någonsin sett, vår dotter! Vår lilla envisa dotter som inte gav mamma en förvarning om att hon skulle komma, utan dagen innan bf kommer som en storm. Hon skriker med en gång och läggs på mitt bröst där hon fortsätter skrika, superarg för att hon ville ha mat :)
Moderkakan kommer ut bara några minuter senare och den kände jag ärligt talat inte ens att den kom ut. Kan ha att göra med att jag sprack en hel del pågrund utav det snabba förloppet. Barnmorskan bad om ursäkt och sa att hon försökte hålla emot men att det inte gick, det gick så fort att kroppen inte han töja ut sig.
Jag fick några timmar senare rullas ned på operation och sys då bristningen blev så pass stor att bm inte kunde sy det själv. Och själva operationsdelen var väl inte alltför rolig. Det var ärligt talat fruktansvärt att bli ivägrullad från min nyfödda dotter och min älskade man.
Trots den brutala hastigheten så är jag väldigt nöjd med min förlossning. Och det är verkligen som alla säger, att i precis samma sekund som bebis kommer ut så försvinner all smärta. Jag skulle lätt göra om det varje dag resten utav livet för att få känna de känslorna som slog mig med storm när jag såg vår lilla älskade dotter.
I natt blir hon alltså två veckor, och just nu ligger hon bredvid mig i soffan och sover så sött. Tror att lilla damen snart kommer att vakna för lite mat, men innan det blir det Minifom droppar mot magknipet.
Helt otrolig känsla att vara mamma! Vilken gränslös kärlek, obeskrivlig lycka. Vår fina, fina, fina unge! Kan knappt förstå att hon verkligen är här. Vår lilla älskade skrutt. Som vi väntat på så länge. Herregud.
Lillan vägde 3580 gram och var 49 cm lång. När vi åkte hem från BB hade hon gått ner till 3430 gram och två dagar senare på återbesöket så vägde hon hela 3610 gram. Mamman har nog grädde i tuttarna :) På hembesöket vi hade av BVC så vägde vår lilla skatt 3700 gram och imorgon på två veckors dagen ska vi åka till BVC för första gången och mäta och väga. Så spännande! :)
Nehe, nu ska jag nog passa på att kasta i mig lite lunch innan vår ännu namnlösa lilla älskling vaknar :)
När vi kom in till förlossningen vid 22.10 så trodde barnmorskan att jag bara hade förvärkar då jag inte var så smärtpåverkad, så efter en CTG och undersökning kunde jag åka hem med sovdos, men vid undersökningen visade det sig att livmodertappen var helt utplånad och jag var öppen 5 cm.
Klockan 23 kom vi in på vårat rum och jag fick prova lustgasen. Hann dock aldrig få någon kläm på den då förloppet sedan gick så ruskigt snabbt. Runt 23.40 sätter de en elektrod på bebis huvud då jag inte kan vara still så länge och därmed försvårar det CTG:n. Jag är då öppen 6 cm och ber om att få gå på toaletten. Väl därinne så får jag panik och sliter i snöret som tillkallar hjälp och barnmorskan stormar in och jag bara skriker efter hjälp. Just där och då vill jag ha ryggbedövning, eller vilken bedövning som helst för att få bort det där slitiga. Men när bm känner efter så utbrister hon, "Men herregud, här går det undan, du är fullt öppen och bebisen står mot bäckengången, nu är det minsann dags att duka upp för nu kommer det en bebis!". Då är klockan 23.50.
Min panik var på max, allt gick för fort och jag hann inte med i huvudet. Hade ju förväntat mig att gå och vanka några timmar, hinna testa varmt bad, få massage och pepp från sambon, lära mig lustgasen, sitta och hoppa på pilatesboll, gå omkring med gåbord, osv. Nu gick allt på så oerhört kort tid och jag hann inte ens smaka på energifikat vi tagit med oss, hann inte ens dricka en klunk vatten!
Runt 00,00 så började jag krysta, dock väldigt motvilligt, jag var livrädd för krafterna jag kände i kroppen. Barnmorskan var så stöttande och hon fick mig verkligen att tro på mig själv och gav mig hopp. Lustgasen var redan bortlagd då jag ändå bara glömde bort den hela tiden. Mellan krystningarna fick jag så mycket beröm för hur duktig jag var, och jag var mest irriterad och sa gång på gång "Det svider, det känns så spänt" och den klassiska "Jag kommer skita på mig".
Kl 00.21 säger det "plopp" och jag tittar ner och ser det vackraste jag någonsin sett, vår dotter! Vår lilla envisa dotter som inte gav mamma en förvarning om att hon skulle komma, utan dagen innan bf kommer som en storm. Hon skriker med en gång och läggs på mitt bröst där hon fortsätter skrika, superarg för att hon ville ha mat :)
Moderkakan kommer ut bara några minuter senare och den kände jag ärligt talat inte ens att den kom ut. Kan ha att göra med att jag sprack en hel del pågrund utav det snabba förloppet. Barnmorskan bad om ursäkt och sa att hon försökte hålla emot men att det inte gick, det gick så fort att kroppen inte han töja ut sig.
Jag fick några timmar senare rullas ned på operation och sys då bristningen blev så pass stor att bm inte kunde sy det själv. Och själva operationsdelen var väl inte alltför rolig. Det var ärligt talat fruktansvärt att bli ivägrullad från min nyfödda dotter och min älskade man.
Trots den brutala hastigheten så är jag väldigt nöjd med min förlossning. Och det är verkligen som alla säger, att i precis samma sekund som bebis kommer ut så försvinner all smärta. Jag skulle lätt göra om det varje dag resten utav livet för att få känna de känslorna som slog mig med storm när jag såg vår lilla älskade dotter.
I natt blir hon alltså två veckor, och just nu ligger hon bredvid mig i soffan och sover så sött. Tror att lilla damen snart kommer att vakna för lite mat, men innan det blir det Minifom droppar mot magknipet.
Helt otrolig känsla att vara mamma! Vilken gränslös kärlek, obeskrivlig lycka. Vår fina, fina, fina unge! Kan knappt förstå att hon verkligen är här. Vår lilla älskade skrutt. Som vi väntat på så länge. Herregud.
Lillan vägde 3580 gram och var 49 cm lång. När vi åkte hem från BB hade hon gått ner till 3430 gram och två dagar senare på återbesöket så vägde hon hela 3610 gram. Mamman har nog grädde i tuttarna :) På hembesöket vi hade av BVC så vägde vår lilla skatt 3700 gram och imorgon på två veckors dagen ska vi åka till BVC för första gången och mäta och väga. Så spännande! :)
Nehe, nu ska jag nog passa på att kasta i mig lite lunch innan vår ännu namnlösa lilla älskling vaknar :)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.