29+3 - vad var det jag kände?

Då var man helt plötsligt tre dagar in i vecka 30. Det är klart jag längtar efter min lilla bebis men jag kan inte hjälpa att känna att tiden rinner ur mina händer också. Jag ska hinna ta körkort på de här 10 veckorna och då kommer någon vecka springa bort i och med julen och firandet kring den och nyår.

Idag när jag åt lunch så fick jag sånna smärtor i magen. Nästan som impulser med smärta?

Jag har aldrig upplevt något liknande och drabbades direkt av panik och rädsla. På någon sekund så tänkte jag att nu kommer jag få åka till förlossningen och få vårat barn, ensam. Och kanske den inte är stark nog när den hade blivit född 10 veckor för tidigt..

Eftersom jag inte vet hur en riktigt stark värk känns så kan jag inte säga att det var en sån, men känslan alla beskriver "man bara vet" hade jag. Det gick bara inte att förklara och jag har aldrig blivit så rädd.

Så himlans underligt? Inte likt mig?

Jag sov några timmar på eftermiddagen och nu är jag ju såklart superpigg.. Känner inte alls för att sova på någon timme. Men jag måste, orkar inte vara trött och orkeslös en dag till. I morgon ska jag försöka prata med någon om att ta bort ett födelsemärke som har vuxit till sig ganska mycket på senaste tiden. Vet inte riktigt vart det är jag ska vända mig? Hälsocentralen?

Bjuder på en bild jag tog nyss liggandes i sängen :-)