28 September
Medlem · 2009-09-28 · 4 988 visningar
Vecka 5+6
Oj oj oj vad tiden går långsamt. Vill att de här 12 veckorna ska passera nu! Vill inte oroa mig för missfall samt jag vill att ALLA ska få veta att jag och David väntar barn! Men jag får vänta lite till... Några få vet om, men långtifrån alla.
Jag var rätt säker på att jag var gravid denna månaden. Fick en rejäl hormonstormning en dag innan mensen, som berodde på att David inte köpt McDonalds till mig en sen kväll. Började böla och låste in mig på toaletten, samtidigt som jag tänkte att "Vad i helvete sysslar jag med?".
Dagen efter kom en liten blödning, men mensen satte aldrig igång. Väntade en dag till, sedan gick jag ner till Apoteket och köpte ett gravtest. Kom ihåg att jag vaggade ner med blåsan full av morgonurin! Och javisst, två blå streck uppenbarade sig, om än lite svagt! Ringde nästan genast MVC för att boka tid, då fick jag ju berätta för någon att jag var gravid!
Den där första veckan fattade jag inte riktigt själv att det var sant, fastän jag kände att min kropp var annorlunda. Men jag ville berätta för alla, som för att fatta det ordentligt själv.
Nu, två veckor senare har det sjunkit in mer och jag har insett faktum. Känner mig tröttare, känsligare, hungrigare men samtidigt så vansinnigt förväntansfull och lycklig! Jag har verkligen längtat efter att få vara gravid, och nu är jag det! Det känns helt fantastiskt att få vara gravid med David, mannen som jag älskar gränslöst och verkligen vill leva och få familj med! Allt känns så underbart att jag nästan spricker!!!
Men självklart pyr oron för missfall i mig också. Trots allt bara knappt 6 veckor som gått... Ibland känner jag mig jättelugn i att det inte kommer att ske, andra gånger känns det som om jag inte känner graviditets-symptomen alls längre. Pyttesmå blödningar gör mig också lite nervös, men när jag inte har ont eller blöder forsar med färskt blod ska jag inte oroa mig, säger alla. Hoppas att om två veckor när jag ska tillbaka till MVC, att det lilla hjärtat slår därinne...
Vaknar alltid tidigt på morgonen, kissnödig såklart! Sedan är jag hungrig och vill ha yoghurt att mumsa på. Sedan är det svårt att somna om... Så jag sover kanske inte så mycket som jag borde, men samtidigt håller glädjen mig pigg just nu. Tur det!
Igår kände jag första vågen av illamående slå till rejält, självklart på jobbet också. Har inte kräkts ännu, hoppas att jag ska slippa det helt och hållet. Vill helst slippa illamående också, märker att det oftast kommer när jag inte ätit ordentligt. Så det är ju lätt åtgärdat!
Min mage är svullen också, ser gravid ut. Fastän den tidiga veckan. Antar att det bara är en massa vatten, med tanke på hur mycket jag druckit varenda dag. Brösten har också vuxit rejält, vårtor och allt. Eftersom magen har svullnat funderar jag på om jag kanske har varit gravid längre än 6 veckor, fast testet ändå visat negativt. Jag mådde ju tjyvtjockt förra månaden också, och var helt övertygad om att jag var gravid. Men mensen kom, men många säger att den kan göra det... Antagligen bara inbillning från min sida, men är det så märks det väl när det är dags för ultraljud. Hade varit skönt med vecka 10 istället för 6!
25 maj är det dags. En evighet tills dess! Gott om tid att boa och förbereda för den lill*. Kommer ju definitivt ta reda på könet när vi är i vecka 26. Lika spännande ändå! Hoppas hoppas hoppas att allt går bra nu...
//Karro
Oj oj oj vad tiden går långsamt. Vill att de här 12 veckorna ska passera nu! Vill inte oroa mig för missfall samt jag vill att ALLA ska få veta att jag och David väntar barn! Men jag får vänta lite till... Några få vet om, men långtifrån alla.
Jag var rätt säker på att jag var gravid denna månaden. Fick en rejäl hormonstormning en dag innan mensen, som berodde på att David inte köpt McDonalds till mig en sen kväll. Började böla och låste in mig på toaletten, samtidigt som jag tänkte att "Vad i helvete sysslar jag med?".
Dagen efter kom en liten blödning, men mensen satte aldrig igång. Väntade en dag till, sedan gick jag ner till Apoteket och köpte ett gravtest. Kom ihåg att jag vaggade ner med blåsan full av morgonurin! Och javisst, två blå streck uppenbarade sig, om än lite svagt! Ringde nästan genast MVC för att boka tid, då fick jag ju berätta för någon att jag var gravid!
Den där första veckan fattade jag inte riktigt själv att det var sant, fastän jag kände att min kropp var annorlunda. Men jag ville berätta för alla, som för att fatta det ordentligt själv.
Nu, två veckor senare har det sjunkit in mer och jag har insett faktum. Känner mig tröttare, känsligare, hungrigare men samtidigt så vansinnigt förväntansfull och lycklig! Jag har verkligen längtat efter att få vara gravid, och nu är jag det! Det känns helt fantastiskt att få vara gravid med David, mannen som jag älskar gränslöst och verkligen vill leva och få familj med! Allt känns så underbart att jag nästan spricker!!!
Men självklart pyr oron för missfall i mig också. Trots allt bara knappt 6 veckor som gått... Ibland känner jag mig jättelugn i att det inte kommer att ske, andra gånger känns det som om jag inte känner graviditets-symptomen alls längre. Pyttesmå blödningar gör mig också lite nervös, men när jag inte har ont eller blöder forsar med färskt blod ska jag inte oroa mig, säger alla. Hoppas att om två veckor när jag ska tillbaka till MVC, att det lilla hjärtat slår därinne...
Vaknar alltid tidigt på morgonen, kissnödig såklart! Sedan är jag hungrig och vill ha yoghurt att mumsa på. Sedan är det svårt att somna om... Så jag sover kanske inte så mycket som jag borde, men samtidigt håller glädjen mig pigg just nu. Tur det!
Igår kände jag första vågen av illamående slå till rejält, självklart på jobbet också. Har inte kräkts ännu, hoppas att jag ska slippa det helt och hållet. Vill helst slippa illamående också, märker att det oftast kommer när jag inte ätit ordentligt. Så det är ju lätt åtgärdat!
Min mage är svullen också, ser gravid ut. Fastän den tidiga veckan. Antar att det bara är en massa vatten, med tanke på hur mycket jag druckit varenda dag. Brösten har också vuxit rejält, vårtor och allt. Eftersom magen har svullnat funderar jag på om jag kanske har varit gravid längre än 6 veckor, fast testet ändå visat negativt. Jag mådde ju tjyvtjockt förra månaden också, och var helt övertygad om att jag var gravid. Men mensen kom, men många säger att den kan göra det... Antagligen bara inbillning från min sida, men är det så märks det väl när det är dags för ultraljud. Hade varit skönt med vecka 10 istället för 6!
25 maj är det dags. En evighet tills dess! Gott om tid att boa och förbereda för den lill*. Kommer ju definitivt ta reda på könet när vi är i vecka 26. Lika spännande ändå! Hoppas hoppas hoppas att allt går bra nu...
//Karro
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.