28 januari 2010

I går träffade jag C på stan vilket var ganska kul. Vi satte oss ner och tog en fika för att prata lite om bebisen. På ett sätt är det hur skönt som helst över att vi kan vara så himla goda vänner och skratta och umgås, samtidigt som det såklart känns lite sådär att det inte är mer. Även om det är av eget val att det inte är det så känner man en viss sorg.

Hur som helst så pratade vi på och kom in på uppfostran och vårdnad. Jag kommer att få hela vårdnaden men att han kommer att få träffa henne när och hur mycket han vill. Såklart!

Däremot så tycker båda två att han har lite för mycket med sig själv nu för att helt kunna ta ansvar för henne, även om ett bra tag framöver. Då han inte heller är van att bo själv alls, så kommer det säkerligen ta ett tag för honom att vänja sig vid allt man måste göra i ett hushåll. Plus att en sysselsättning inte skulle sitta helt fel.

Så på grund av många saker beslutade vi att jag tar henne 100% i början. Sedan är det klart att vi kan ändra oss när hon blir några år, men att flänga fram och tillbaka innan dess tycker jag inte känns rätt mot henne, eller något barn för den delen.

Vilken tur måste jag säga återigen att vi är så bra vänner och kommer överens så enkelt. Snart ska vi börja den där föräldrarkursen tillsammans och vi är och handlar kläder ihop till henne. Sedan så kommer jag nog att köpa det dyraste, som barnvagn (fast den får vi av min mor), spjälsäng med tillbehör samt allt annat som hon behöver. Han får ju stå för resten, plus underhållet.

Vi har redan planerat en del av semestern tillsammans och vad vi ska göra med Alice. Även om det inte är så stora saker, så känns det bra att man är på samma nivå liksom.

Mitt hjärta är helt förvirrat också. Vad gäller känslor för en viss person. I går kväll emot mitt bättre vetande skrev jag ett mail till honom och förklarade hur jag kände! Genom ett mail!

Jaja, vi ska träffas om en liten stund i alla fall och jag hoppas inte att stämningen blir tryckt. Jag menar, han är den viktigaste personen i mitt liv ett tag till framöver tills det kommer en liten liten som tar över platsen.

Jag hoppas så innerligt att han i alla fall kan tänka tanken på det jag skrev till honom, men jag har verkligen ingen aning hur han tänker.

Vi får väl se senare i dag när han har kollat sin mail och svarat.

Blir väl antagligen precis före orienteringen i kväll.

Den satans orienteringen som har fått mig att inte bara delvis tappat tron på mig själv och min kartläsningsförmåga, utan har fått mig att desperat gråta för att jag har gått i cirklar utan att hitta kontrollen jag ska till. Senast var det i och för sig inte mitt fel, då han som satt kontrollerna varit dum i huvudet och gömt de, fast man inte får det.

Vi får se hur det går i kväll och jag hoppas verkligen att den här banläggaren är bättre på sin sak än den förra. Hoppas också på en mycket bättre tid, men det kanske jag kan se mig i stjärnorna om.

Jag, en skit i rymden som ska i väg och låna min mors maskiner ett tag...

//M...är inne på sina sista omgångar kläder...