25 dagar kvar
ElinSundin · 2010-07-30 · 453 visningar
Sen är hjärtat beräknat att ploppa :)
Kommer ihåg när jag skrev in mig hos barnmorskan, och jag kommer nog ihåg alla möten i huvudet om jag bara får tänka efter i någon minut.
Jag kommer ihåg när jag passerade v12 och var så lycklig att jag klarat mig utan missfall.
Jag kommer ihåg när jag blev medlem på den här sighten och tänkte "GUUD vad lång tid det är kvar tills jag är i v 30!" Men det känns som om det var igår jag var i v 15.
Jag kommer ihåg första sparken. Finns bara ett ord. KÄRLEK!
Jag har nog haft världens enklaste graviditet. Mått som fisken i vattnet hela tiden. Det är nu, denna vecka som jag ärligt talat börjat känna mig lite otymplig, men nu är det så kort tid kvar så det ska nog gå bra så länge man inte sväller upp allt för mycket :)
Har ALLT att vara lycklig över, men just nu känns det ändå tungt. Känner mig så ensam och ledsen. Frank (katten) gör inte saken bättre. Går runt och skriker & härjar. Jag fattar ju inte vad han vill, så jag blir bara mer ledsen. Nu sitter jag vid köksbordet och han härjar under det. Med vad? Ett torkat löv han bitit loss från blomman.
Sambon är ute och roar sig. Nu har han semester, och jag tycker att han borde passa på att göra saker han vill nu innan det är dags, för sen lär det inte bli så mycket av det på ett tag. Men ärligt talat, det finns en gräns! Vissa säger att jag är för snäll, men jag vill ju inte vara världens bitch heller. Tycker att det är upp till var och en att försöka sätta sig in i sin partners situation, men min karl är förjävla dålig på det. För det mesta. Känns som man levt i en bunker i 8 månader. fast vem har jag att skylla än mig själv? Han har struntat i att dricka 1 gång, men det var mycket för hans egna skull också. ingen av oss ville sova borta på midsommar. Men vi åkte hem, gick till några bekanta som bor nära och där drack han istället, med dem, och där sitter jag. Woho! pimplandes på min äppeljuice.
Egentligen rör inte det mig speciellt mycket i ryggen, men som ikväll, bli lämnad en fredagkväll och gå och lägga sig i ett totalt jävla mörker! Det är inte uppskattat. Tyvärr inte första gången..
Usch, nu låter det som jag lever tillsammans med ett alkoholiserat svin, men så är det inte. Visst, han har väl sina fel och brister som alla andra. Jag hatar bara att vara ensam. kan inte inte ens sova då, men ska nog ge det ett försök.
Tacka vet jag för bebbe och Frank!
Kommer ihåg när jag skrev in mig hos barnmorskan, och jag kommer nog ihåg alla möten i huvudet om jag bara får tänka efter i någon minut.
Jag kommer ihåg när jag passerade v12 och var så lycklig att jag klarat mig utan missfall.
Jag kommer ihåg när jag blev medlem på den här sighten och tänkte "GUUD vad lång tid det är kvar tills jag är i v 30!" Men det känns som om det var igår jag var i v 15.
Jag kommer ihåg första sparken. Finns bara ett ord. KÄRLEK!
Jag har nog haft världens enklaste graviditet. Mått som fisken i vattnet hela tiden. Det är nu, denna vecka som jag ärligt talat börjat känna mig lite otymplig, men nu är det så kort tid kvar så det ska nog gå bra så länge man inte sväller upp allt för mycket :)
Har ALLT att vara lycklig över, men just nu känns det ändå tungt. Känner mig så ensam och ledsen. Frank (katten) gör inte saken bättre. Går runt och skriker & härjar. Jag fattar ju inte vad han vill, så jag blir bara mer ledsen. Nu sitter jag vid köksbordet och han härjar under det. Med vad? Ett torkat löv han bitit loss från blomman.
Sambon är ute och roar sig. Nu har han semester, och jag tycker att han borde passa på att göra saker han vill nu innan det är dags, för sen lär det inte bli så mycket av det på ett tag. Men ärligt talat, det finns en gräns! Vissa säger att jag är för snäll, men jag vill ju inte vara världens bitch heller. Tycker att det är upp till var och en att försöka sätta sig in i sin partners situation, men min karl är förjävla dålig på det. För det mesta. Känns som man levt i en bunker i 8 månader. fast vem har jag att skylla än mig själv? Han har struntat i att dricka 1 gång, men det var mycket för hans egna skull också. ingen av oss ville sova borta på midsommar. Men vi åkte hem, gick till några bekanta som bor nära och där drack han istället, med dem, och där sitter jag. Woho! pimplandes på min äppeljuice.
Egentligen rör inte det mig speciellt mycket i ryggen, men som ikväll, bli lämnad en fredagkväll och gå och lägga sig i ett totalt jävla mörker! Det är inte uppskattat. Tyvärr inte första gången..
Usch, nu låter det som jag lever tillsammans med ett alkoholiserat svin, men så är det inte. Visst, han har väl sina fel och brister som alla andra. Jag hatar bara att vara ensam. kan inte inte ens sova då, men ska nog ge det ett försök.
Tacka vet jag för bebbe och Frank!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.