....

Allt kommer bli så jävla tomt...

Tomt i själen och tomt i mig.

Att börja tycka om krabbaten som växte och sedan

behöva tabort det är hemskt.

Detta var faktiskt svårare än att få missfall.

Imorgon ska vi till lasarettet. Karln följer med som tur är, känns lite skönare då..

Men det var väl bäst så antar jag.

Så jag kan leva min dröm och sedan skaffa barn när ekonomin och livssituationen tillåter. Även om mitt beslut känns kasst just nu så är det väl säkert det bästa...

Mitt i allt elände så har jag i alla fall någonting att glädja mig över, jag har äntligen fått tid för teoriprov och uppkörning. Äntligen ska det bli av!

Trodde aldrig jag skulle klara det så långt.. Så lite stolt känner jag mig ändå.