21+3 - lite upp & ner.
fundersam-unggravid · 2011-10-17 · 445 visningar
Tänkte skriva av mig lite.
Känns som allting är lite upp och ner just nu.
Började med att en klasskamrat igår skrev att hon skulle bli fodervärd på en chihuahua vilket jag tyckte var jätte roligt då jag och sambon själv har en chihuahua. Hon frågade om jag trodde hon fick ha hunden i skolan och jag svarade att det trodde jag inte på grund av att jag själv blivit utskickad av rektorn då jag stod i hallen med min lilla hund för att hälsa på. Jag förstod ju varför rektorn skickade ut mig, elever kan ju vara allergiska. Om inte just en elev är det kan en familjemedlem till eleven vara det. Som tex min lillebror.
Hon började förklara att hon bara skulle ha hunden med två dagar i veckan och då skulle hunden ligga kopplad i hennes knä. Resten utav dagarna skulle hunden ligga ensam i hennes etta i åtta timmar. Personen i fråga är i sig väldigt rak på sak och ärlig så då förväntade jag mig att jag kunde vara exakt lika tillbaka. Så jag sa vad jag tyckte om det, att jag inte trodde hunden fick vara i skolan, att jag inte tycker man ska ha hund om de ända alternativen för hunden är att ligga kopplad i knäet i fler timmar eller sitta själv i en etta i åtta timmar.
Hon blev skogstokig och kallade mig för bitch, idiot och jag hade dubbelmoral. Ska man inte kunna vara ärlig mot människor som ALLTID är det i alla lägen? Både då hon bör och inte bör vara det?
Är så fruktansvärt less på allt bråk och tjafs, och det tar verkligen all ork och energi jag har och jag grubblar över det hela tiden.
Varför blir man så tokig över en sån sak som att jag inte tycker det är bra för hunden?
Känns som allting är lite upp och ner just nu.
Började med att en klasskamrat igår skrev att hon skulle bli fodervärd på en chihuahua vilket jag tyckte var jätte roligt då jag och sambon själv har en chihuahua. Hon frågade om jag trodde hon fick ha hunden i skolan och jag svarade att det trodde jag inte på grund av att jag själv blivit utskickad av rektorn då jag stod i hallen med min lilla hund för att hälsa på. Jag förstod ju varför rektorn skickade ut mig, elever kan ju vara allergiska. Om inte just en elev är det kan en familjemedlem till eleven vara det. Som tex min lillebror.
Hon började förklara att hon bara skulle ha hunden med två dagar i veckan och då skulle hunden ligga kopplad i hennes knä. Resten utav dagarna skulle hunden ligga ensam i hennes etta i åtta timmar. Personen i fråga är i sig väldigt rak på sak och ärlig så då förväntade jag mig att jag kunde vara exakt lika tillbaka. Så jag sa vad jag tyckte om det, att jag inte trodde hunden fick vara i skolan, att jag inte tycker man ska ha hund om de ända alternativen för hunden är att ligga kopplad i knäet i fler timmar eller sitta själv i en etta i åtta timmar.
Hon blev skogstokig och kallade mig för bitch, idiot och jag hade dubbelmoral. Ska man inte kunna vara ärlig mot människor som ALLTID är det i alla lägen? Både då hon bör och inte bör vara det?
Är så fruktansvärt less på allt bråk och tjafs, och det tar verkligen all ork och energi jag har och jag grubblar över det hela tiden.
Varför blir man så tokig över en sån sak som att jag inte tycker det är bra för hunden?
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.