1 år sedan idag ;(
fru_warg · 2011-12-16 · 638 visningar
16 decemeber för 1 år sedan var det en jobbig bit i mitt liv som hände,som bara inte får hända ;(.
Min mamma fick en kraftig mycket allvarlig hjärnblödning.
Hade själv 2 dagar innan opererats för mitt hjärta,men vägrade hålla mig hemma utan skulle bara med till mamma och vaka i Uppsala.
Det var så TUFFT då vi satt och väntade på om hon skulle klara sig eller inte.Som att slita hjärtat ur kroppen på en. Satt alla på helspänd och grät av vartanat,för läkarna var så allvarliga om detta och sa att hon var illa däran.Så man tillslut fick ställa in sig på att hon skulle dö.Så sjukt ont i en!
Efter många timmars operation så mitt i natten kom det äntligen glada beskedet: hon klarade det.
Mamma kom strax efter på en sjukhussäng fullt med massa slangar inkopplat och apparater,sjuksköterskor runt sig.Dom rullade in henne i en sal där hon skulle få ligga yttligare i några veckor för hon svävade mellan liv och död :(.
Hon såg så liten och ynklig ut där hon låg.Sedan var hon väldigt svullen i ansiktet att det var knappt man kände igen henne.
Vi fick bara gå in 2 åt gången och ta det väldigt lugnt.(trodde vi inte skulle få gå in alls)Jag och min lillebror gick in till henne.Vi var så nervösa att vi höll i varandra.Skakade båda två.Så såg vi henne och då brast det!Grät så man knappt såg något.Gick inte att stoppa alla tårar.Det var så jobbigt,så smärtsamt att se hennes livlösa kropp ligga där ;(.Hon som hade bara några dagar innan peppat mig massor inför operationen och fått mig bli lugnare...så pang detta :(!
Mamma har inte varit det bästa mamma alla år...hon har försummat oss barn många gånger, men ens mamma är ju ens mamma och kommer alltid förbli.
Inte fören senaste sista året innan detta så hade vi äntligen kommit i balans i våran relation.Känns så jäkla orättvist!
Mamma var på sjukhus i flera månader och tillslut fick hon komma hem till sin man och en av mina småsystrar (11år).
Det har varit en kämpig period...mycket bråk har kommit imellan hennes man och en storebror till mig.Förstört mycket i allas relation till mamma.Jobbigt!!!Inte välkommen dit.För mamma får jag i alla fall.
I dag är mamma igång men har ett handikapp och har varit nästan helt blind tills för 2-3mån sedan, då hon vart opererad i ena ögat.Talat har blivit bättre,men hon hänger inte alltid med som förr och förstår inte alltid vad man menar.Säger tokiga saker och mycket fel saker.Lite som ett barn.
Det är jättejobbigt detta,för kan inte prata med mamma som förr och då brukade vi kunna prata i timmar...men inte längre.
Fast mamma inte dog, så känns det ändå som jag förlorat min mamma.
Låter kanske konstigt,men det känns så.
Blir så ledsen efter dom enstaka gånger vi setts eller pratat i telefonen.Mammas samtal är inte långa alls...vi vet inte längre vad vi skall prata om.Känns som jag kan få råd eller stöd längre av mamma för ja...hon är inte densamma.Som en annan mamma fast det ändå är hon.
;(
Min mamma fick en kraftig mycket allvarlig hjärnblödning.
Hade själv 2 dagar innan opererats för mitt hjärta,men vägrade hålla mig hemma utan skulle bara med till mamma och vaka i Uppsala.
Det var så TUFFT då vi satt och väntade på om hon skulle klara sig eller inte.Som att slita hjärtat ur kroppen på en. Satt alla på helspänd och grät av vartanat,för läkarna var så allvarliga om detta och sa att hon var illa däran.Så man tillslut fick ställa in sig på att hon skulle dö.Så sjukt ont i en!
Efter många timmars operation så mitt i natten kom det äntligen glada beskedet: hon klarade det.
Mamma kom strax efter på en sjukhussäng fullt med massa slangar inkopplat och apparater,sjuksköterskor runt sig.Dom rullade in henne i en sal där hon skulle få ligga yttligare i några veckor för hon svävade mellan liv och död :(.
Hon såg så liten och ynklig ut där hon låg.Sedan var hon väldigt svullen i ansiktet att det var knappt man kände igen henne.
Vi fick bara gå in 2 åt gången och ta det väldigt lugnt.(trodde vi inte skulle få gå in alls)Jag och min lillebror gick in till henne.Vi var så nervösa att vi höll i varandra.Skakade båda två.Så såg vi henne och då brast det!Grät så man knappt såg något.Gick inte att stoppa alla tårar.Det var så jobbigt,så smärtsamt att se hennes livlösa kropp ligga där ;(.Hon som hade bara några dagar innan peppat mig massor inför operationen och fått mig bli lugnare...så pang detta :(!
Mamma har inte varit det bästa mamma alla år...hon har försummat oss barn många gånger, men ens mamma är ju ens mamma och kommer alltid förbli.
Inte fören senaste sista året innan detta så hade vi äntligen kommit i balans i våran relation.Känns så jäkla orättvist!
Mamma var på sjukhus i flera månader och tillslut fick hon komma hem till sin man och en av mina småsystrar (11år).
Det har varit en kämpig period...mycket bråk har kommit imellan hennes man och en storebror till mig.Förstört mycket i allas relation till mamma.Jobbigt!!!Inte välkommen dit.För mamma får jag i alla fall.
I dag är mamma igång men har ett handikapp och har varit nästan helt blind tills för 2-3mån sedan, då hon vart opererad i ena ögat.Talat har blivit bättre,men hon hänger inte alltid med som förr och förstår inte alltid vad man menar.Säger tokiga saker och mycket fel saker.Lite som ett barn.
Det är jättejobbigt detta,för kan inte prata med mamma som förr och då brukade vi kunna prata i timmar...men inte längre.
Fast mamma inte dog, så känns det ändå som jag förlorat min mamma.
Låter kanske konstigt,men det känns så.
Blir så ledsen efter dom enstaka gånger vi setts eller pratat i telefonen.Mammas samtal är inte långa alls...vi vet inte längre vad vi skall prata om.Känns som jag kan få råd eller stöd längre av mamma för ja...hon är inte densamma.Som en annan mamma fast det ändå är hon.
;(
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.