16 dagar gammal - vår förlossningsberättelse
flickebarn · 2011-07-02 · 655 visningar
Lillfisen är idag 16 dagar gammal. Stora tjejen.
Amningen fungerar kanon, naveln är fälld, hon går upp fint i vikt, sover bra, älskar/somnar direkt då hon åker bil och vagn.
Då till förlossningen:
Har haft värkar till och från i två dygn. Åker från mina föräldrar på kvällen den 15/6. Blir dock hemskickade då värkarna avtog.
Vid midnatt åker vi in igen. Värkarna avtog, är dock öppen 3 cm. Får sova över i latensrummet på våning 6.
Vid 05:00 den 16/6 vaknar jag av sådan smärta, ringer efter BM, önskar smärtstillande. Hon vill vänta i ngn. Tilla till. Då avtar värkarna - igen. Blir hemskickade vid 09:00. Frustrerad!?
Då vid bilen börjar värkarna på allvar.
Men nu orkar vi inte bli hemskickade igen då värkarna slutar. Så vi åker hem och andas Oscar och jag. Värkarna kommer så tätt som 3-4-5 minuters mellanrum. Ont så in i helvete -bajsa på sig tryck? Ni som fått barn, känner igen det.
Går, står, ligger, skrattar, gråter, pratar, är tyst, andas. Oscar är min andningsmaskin. Andades inte igenom värkarna innan, höll igen, därför avtog värkarna. NU andades jag igenom dem, vilken effekt!
Klockan 14:00 har jag så ont, måste dessutom gå till toaletten. Oscar ringer förlossningen - 14:05 går vattnet!!
Snabbt till bilen, nu går allt väldigt fort...
14:20 in på förlossningen och deras undersökningrum. De vill koppla CTG, men bebisen vill ut NU! Helt öppen var jag.
Oscar fick trycka på larmknappen, all personal kom. Hinner ej få ngn. Säng. Får småspringa till förossningsrummet. Upp i sängen.
14:40 krystvärkarna börjar.
Ut kommer lilla Ella 14:54.
Ingen bedövning hans med, så helt utan smärtlindring födde jag vår dotter. Frågade faktiskt BM när jag kom upp i sängen om bedövning, det blir ingenting med detsamma hon, chockad och allt. Då jag var så inställd på att det SKA man ha när man föder. Då frågade jag om det går fort och Jon svarade Ja. Jadå sa jag okej och tryckte på. Och hon hade sant det gick ju väldans fort. :-)
Så ni som ska föda, andas igenom värkarna! Då hjälper ni kroppen på väg att få barn. Underbart när hon kom ut. Liggandes på min mage, skriker! Vår lilla dotter, så perfekt,
Inga andra skador, så skönt.
Sedan första fikan, upp på BB ngn. Timma senare, duschar, njuter av allt, luktar på bebis. Vi bar blivit föräldrar!!
Så detta var vår förlossningsberättelse.
16/6 lilla Ella
Amningen fungerar kanon, naveln är fälld, hon går upp fint i vikt, sover bra, älskar/somnar direkt då hon åker bil och vagn.
Då till förlossningen:
Har haft värkar till och från i två dygn. Åker från mina föräldrar på kvällen den 15/6. Blir dock hemskickade då värkarna avtog.
Vid midnatt åker vi in igen. Värkarna avtog, är dock öppen 3 cm. Får sova över i latensrummet på våning 6.
Vid 05:00 den 16/6 vaknar jag av sådan smärta, ringer efter BM, önskar smärtstillande. Hon vill vänta i ngn. Tilla till. Då avtar värkarna - igen. Blir hemskickade vid 09:00. Frustrerad!?
Då vid bilen börjar värkarna på allvar.
Men nu orkar vi inte bli hemskickade igen då värkarna slutar. Så vi åker hem och andas Oscar och jag. Värkarna kommer så tätt som 3-4-5 minuters mellanrum. Ont så in i helvete -bajsa på sig tryck? Ni som fått barn, känner igen det.
Går, står, ligger, skrattar, gråter, pratar, är tyst, andas. Oscar är min andningsmaskin. Andades inte igenom värkarna innan, höll igen, därför avtog värkarna. NU andades jag igenom dem, vilken effekt!
Klockan 14:00 har jag så ont, måste dessutom gå till toaletten. Oscar ringer förlossningen - 14:05 går vattnet!!
Snabbt till bilen, nu går allt väldigt fort...
14:20 in på förlossningen och deras undersökningrum. De vill koppla CTG, men bebisen vill ut NU! Helt öppen var jag.
Oscar fick trycka på larmknappen, all personal kom. Hinner ej få ngn. Säng. Får småspringa till förossningsrummet. Upp i sängen.
14:40 krystvärkarna börjar.
Ut kommer lilla Ella 14:54.
Ingen bedövning hans med, så helt utan smärtlindring födde jag vår dotter. Frågade faktiskt BM när jag kom upp i sängen om bedövning, det blir ingenting med detsamma hon, chockad och allt. Då jag var så inställd på att det SKA man ha när man föder. Då frågade jag om det går fort och Jon svarade Ja. Jadå sa jag okej och tryckte på. Och hon hade sant det gick ju väldans fort. :-)
Så ni som ska föda, andas igenom värkarna! Då hjälper ni kroppen på väg att få barn. Underbart när hon kom ut. Liggandes på min mage, skriker! Vår lilla dotter, så perfekt,
Inga andra skador, så skönt.
Sedan första fikan, upp på BB ngn. Timma senare, duschar, njuter av allt, luktar på bebis. Vi bar blivit föräldrar!!
Så detta var vår förlossningsberättelse.
16/6 lilla Ella
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.