:(

Fyyy natten var inge rolig, igår kväll var första gången jag var ensam då han lämnade mig. Allt kom och jag grät och grät, och kan fortfarande inte förstå hur han tänker? och varför han kunde vara så själviskt och bara tänka på sig själv? Och sen gå runt och säga till sina vänner och mina att vi är jättebra vänner. Och allt han säger går inte ihop alls. Känslor försvinner inte på 2 dagar, och älskar man inte nån så skriver man inte det. Man säger inte man är lycklig! Jag kan inte lita på honom mera, han har ljugit och satt en kniv rakt i magen på mig. Han tänker inte alls på sin dotter, som han knappt det senaste tiden varit med. Och han kommer inte vara det nu heller. Jag kommer om jag inte märkt att han träffat henne som jag tycker en pappa ska, och en pappa ska inte sätta sig själv och sina egna behov först. Men märker ja då att han fortsätter göra det kommer ja kräva egen vårnad, tycker så synd om min dotter och bebisen i magen =( Jag längtar bara tills ja kommit mer på fötter, inte behöver gå utan för att gråta då jag inte vill att min dotter ska se det! Och sen det att måla och göra lägenheten till hur jag vill ha den, inte som vi hade det då vi var ett par! För nu är detta min, min dotters och bebisen i magens hem =)