14+3

I måndags var vi alltså på MVC klockan 8 för att lyssna på hjärtat och ta lite prover. Det började med att jag skulle anmäla mig i receptionen och att de inte hittade mig. Visade mitt kort där tiden stod skriven, och barnmorskan kom ut och sa att hon råkat dubbelboka. Hon frågade om vi kunde vänta en halvtimme. Ja, såklart. Bättre det än att få tid en annan dag. Har ju varit lite ororlig för att jag inte är gravid. En otroligt dum och fix idé, men väldig verklig. Vi gick och åt frukost på ett fik i närheten. Jag var grymt bitter och sa "Det är inte meningen att vi ska få lyssna på hjärtat. Det är säkert inget där inne. Det är ett tecken."

Väl tillbaka så bad BM tusen gånger om ursäkt och vi pratade lite om hur jag måde, om sjukdomar osv, och bestämde att jag skulle gå till sjukhuset för att ta tester eftersom jag ville kolla min sköldkörtel (och det tydligen är superviktigt att ha en väl fungerande sköldkörtel när man är gravid).

Sen fick jag lägga mig på britsen och allting gick så snabbt och plötsligt hördes ett snabbt susande ljud i hela rummet. "Oj, jag hittade hjärtat direkt!" sa BM. Jag kände mig HELT förvirrad och var inte alls beredd på att det skulle låta så. En enorm lättnad. Började gråta jättemycket och både BM och min pojkvän såg extremt förvirrade ut. De förstod först inte att jag grät av glädje. Hade tagit upp min oro med BM innan vi lyssnade. Om det är vanligt att inte känna sig gravid. Hon sa att jag anatagligen bara hade vant mig, och att det var för att jag mådde så bra nu jämnfört med att må illa osv.
SÅÅÅÅÅ skönt. All min oro var puts väck. Kramade min pojkvän och samlade mig och sen fick jag göra cellprov eftersom jag inte tagit nåt sånt innan. Kollade även järn och vikt. Samt gjorde klamydiatest.

När vi lämnade BM gav hon mig en bamsekram och hon frågade om oron släppt nu. Och det hade den verkligen. För nu var det PÅ RIKTIGT.

Gick till sjukhuset och tog en massa blodprover och sen gick jag hem och var världens lyckligaste människa. När jag kom hem till S senare på kvällen hade han köpt rosor och vi gick ut och åt indiskt. Kände hur hela jag helt plötligt var en ny människa, utan oro och inre stress.

Idag köpte jag mammakläder för första gången. Har liksom inte riktigt vågat göra det innan. Vi tittade på bäbiskläder och drömde oss bort. S sa "jag älskar att göra det här med dig". Men det var verkligen inget enormt utbud av mammakläder. Köpte en tröja, en klänning och ett par leggings (på H&M). Mammajeansen var fruktansvärt fula så de ville jag inte ha. Kommer antagligen gå runt i leggings hela preggotiden... Sen fick jag en jätteskön big size-luvtröja från vanliga avdelningen av S.

Känns skönt med lite kläder som jag kan använda.

Lånade en bok på bibblan - "På Smällen från A till Bebis." Verkar rätt ok. De flesta mammaböckerna jag kollade på verkar så enformiga och stela. Ska kolla bokaffären också.

Puss & Kram från en superlycklig blivande mamma!