:\'(

När jag fick plusset igår morse blev jag först orolig och lite rädd. men givetvis glad.

Jag tänkte mycket, hur skulle vi ha råd. Jag är 18 år, väntar mitt andra barn med min sambo som är 19 år.. han jobbar och jag har 3:an kvar.. Hur skule jag hinna med skolan? Min dotter är ju bara 8 månader.

Men ju mer jag tänkte och pratade med min sambo so försvann oron och rädslan och allt gick över i ren glädje. Nu vill jag ha barnet.

Men det värkar som att barnet som så snällt gav mig ett plus på stickan egentligen inte finns. Har bara fått negativa test efter det. och bara blivit besviken.. Och visst, testen jag tagit efter plusset har båda varit pajj. men det ger mig inget hopp heller.

Så med största sannolikhet så ska Milja inte bli storasyster i september. Jag som längtade så.

Samtidigt skäms jag för att jag haft gravid räknare på.. Att jag sakt att jag var gravid och många trevliga tjejjer här har grattat mig. Och jag har varit så glad över alla grattis.

Men jag fick ju ett plus, väldigt svagt. Men det var ju ett plus!

Aja, får väll vänta tills på söndag. Då ska min mens komma. Och den kommer att göra det med!