12+0 bör inte oron lägga sig snart ?!

Ja, vad ska jag säga?

Hur ska jag berätta?

Det är bara min man, BM och läkaren som gjorde ultraljudet som vet om att jag är gravid. Jag törs liksom inte berätta. Inte erkänna att jag är glad. Inte ens för mina närmaste. Det tar emot. Det känns som att om folk får veta det kommer deras tankar att på något konstigt vis interferera med graviditeten och orsaka problem.

Mina föräldrar bor alldeles för långt bort och därför känns som att om jag berättar för de redan nu kommer de också att vara på helspänn och lika oroliga som jag hela tiden. Och jag vill inte oroa dem.

Tanken att någon annans "vetande" skulle störa är bissar men...den finns i mitt huvud. Jag har inte varit lika orolig hittills. Men nu, (typ sedan i fredags) har jag blivit mer och mer orolig och rastlös. Kan inte fokusera för fem öre. Vilket är korkat. Jag menar inget dåligt har hänt hittills och nu borde den största riskperioden vara över.

Men, det kanske är "fritiden/helgen" som gör att jag oroar mig. Veckorna går i en rasande fart och har man jobb upp över öronen hinner man inte tänka efter. Tur att det är måndag igen i morgon