11+3

På lördag har 12 fulla veckor gått. Dagarna är evighetslånga. Längtar tills den här första perioden har passerat och hoppas kunna slappna av mer efter det. Är inte säker på att jag kommer klara det, men jag måste försöka. Det har varit svårt att glädjas, jag hoppas att vi ska kunna börja göra det om ett par veckor.

Jag känner fortfarande väldigt lite av graviditeten, kanske bidrar det till att det är lite svårt att tro och hoppas. Illamående var jag egentligen bara under perioden vi var utomlands, annars har det varit lugnt. Brösten ömmar, humöret är kajko och magen putar, det är det enda.

Det ska bli så skönt att få passera den där magiska gränsen - som väl egentligen inte säger något alls. Allt kan alltid gå åt helvete...