11+2

Äntligen börjar dom kritiska veckorna vara över, men ännu kan man inte andas ut. Är rädd tillika som förväntansfull på nästa veckas ultraljud. Funderar och undrar om allt kommer att vara bra och är rädd för att de kanske inte hittar något som lever. Men är tydligen helt normalt med att man är fundersam. Önskar bara allt ska gå bra nu efter missfall förr året i april. Illamåendet börjar dock vara över, lite känner man av det då man arbetar natttur men... Funderar på att endast börja arbeta dagsturer, eftersom det passade chefen också. Har ni andra också att det sticker eller känns som en sträckning just där magen slutar? Normalt det också eller? Blir riktigt nervös på mig själv som ska vara så orolig :)