10 månader efter Casper dog hände det.

Kände mig lite konstig i lördags. Mådde lite illa och allmänt konstig.

Eftersom jag inte skulle ha mensen förän idag trodde jag det var lite bakfylla. Hade bestämt mig för att leva ett normalt liv och koppla bort att jag vill bli gravid så vi var inne på kulturkalaset och drack lite i fredags.

Igår kunde jag inte hålla mig mer så jag smög ut på morgonen till apoteket när jag ändå skulle gå ut med hundarna. När jag kom tillbaka smög jag in på toan och försökte så tyst som möjligt öppna paketer.

Kissade på stickan och väntade. Texten kom upp på displayen.

GRAVID 1-2

Casper ska bli storebror. Våran ängel ska få ett syskon.

Smög sedan in till min sovande älskling och frågade om han inte skulle vakna snart för han skulle ju bli pappa igen.

Han blev så glad och vi båda började gråta. Av lycka att vi ska få en till bebis och av sorg för att Casper inte är hos oss och får uppleva ett syskon.

Just nu känner jag mig inte gravid bara att halsbrännan ligger på lur och att det känns lite skumt i magen. Glömmer tillochmed av det korta stunder. Hoppas inte Clearblue testet visade fel.

Idag ringde jag min gamla läkare på östra som var med när Casper dog och han ska se till så att jag ska få en remiss till specialmödravården och få prata med dom. Måste kanske börja äta blodförtunnande för att förhindra att moderkakan lossnar igen. Det gör jag med glädje. Det får inte hända igen.

Jag vet att det är tidigt men jag hoppas att det ska gå vägen och jag längtar till v.12

Längtar till allt. Tillochmed illamåendet för då vet jag att det är som det ska. (påminn mig om det senare när jag klagar på mina krämpor) :)

Kram till alla som har stöttat oss genom denna tiden.