100 frågor
zaramagdalena · 2012-05-06 · 483 visningar
Detta är såå spännande och såå läskigt på samma gång.
Jag trodde inte änns att jag kunde bli gravid så när jag fick reda på att jag var det så kom det som ett slag i ansiktet, jag vart rädd och chockad till att börja med men nu är jag bara lycklig. Jag var rädd att förlora min sambo efter som jag viste sedan tidigare att han inte ville ha barn, i alla fall inte nu, och jag var rädd för vad min familj skulle säga. För mig har det alltid varit otänkbart med abort efter som jag tycker att det är hemskt att andvända abort som ett preventivmedel, i visa fall kan jag förstå och jag skulle aldrig döma någon som gör abort men jag kan inte göra det själv då tanken får mig att må illa. Vetskapen om att jag inte kunde göra abort och att jag hade en sambo som inte ville ha barn var ganska jobbig och jag hade rätt, han var jätte arg och ledsen i ungefär två - tre dagar men nu är han lika lycklig som jag och längtar minst lika mycket efter den lilla så det känns helt underbart. Vad det gäller min familj så är dom jätte glada för våran skull och längtar även dom efter barnet.
Trots all lycka så har jag typ 100 tankar och funderingar runt allt detta med barn. Vad får man och vad får man inte äta, ´får man motionera som vanligt eller inte. När börjar magen att växa?? När ska man börja köpa in prylar och vart är bäst?? hur många kontroller går man på?? När borjar man gå på kontroller ?? det är såå mycket man måste veta.... Men men nu ska jag fortsätta läsa öite gran och de om jag blir någe klokare.
Jag trodde inte änns att jag kunde bli gravid så när jag fick reda på att jag var det så kom det som ett slag i ansiktet, jag vart rädd och chockad till att börja med men nu är jag bara lycklig. Jag var rädd att förlora min sambo efter som jag viste sedan tidigare att han inte ville ha barn, i alla fall inte nu, och jag var rädd för vad min familj skulle säga. För mig har det alltid varit otänkbart med abort efter som jag tycker att det är hemskt att andvända abort som ett preventivmedel, i visa fall kan jag förstå och jag skulle aldrig döma någon som gör abort men jag kan inte göra det själv då tanken får mig att må illa. Vetskapen om att jag inte kunde göra abort och att jag hade en sambo som inte ville ha barn var ganska jobbig och jag hade rätt, han var jätte arg och ledsen i ungefär två - tre dagar men nu är han lika lycklig som jag och längtar minst lika mycket efter den lilla så det känns helt underbart. Vad det gäller min familj så är dom jätte glada för våran skull och längtar även dom efter barnet.
Trots all lycka så har jag typ 100 tankar och funderingar runt allt detta med barn. Vad får man och vad får man inte äta, ´får man motionera som vanligt eller inte. När börjar magen att växa?? När ska man börja köpa in prylar och vart är bäst?? hur många kontroller går man på?? När borjar man gå på kontroller ?? det är såå mycket man måste veta.... Men men nu ska jag fortsätta läsa öite gran och de om jag blir någe klokare.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.