10+0
hanab2 · 2010-09-20 · 355 visningar
Då är man strax i början av v. 11... Hade för första gången lite humörsvägning i förrigår. Började gråta av ingen anledning alls. Det gick i och för sig över ganska fort men jag har känt att jag varit väldigt förskonad när det gäller grav.symtom över huvud taget. Hade två jobbiga veckor med illamående och matleda men nu känns det som "I´m back in the game" igan :)
Funderar nu på när man ska berätta för massa folk.. Mina närmaste vänner vet redan men familj och övriga vänner vet inget. Ibland känns det som att jag vill vänta tills jag själv fattar och kan glädjas tillsammans med de andra som blir så glada när man berättar. För jag kan inte riktigt glädjas på riktigt än när jag inte ens kan tro att det är på rikgit själv.
Hur känner ni som är lika långt gånga som jag?
Funderar nu på när man ska berätta för massa folk.. Mina närmaste vänner vet redan men familj och övriga vänner vet inget. Ibland känns det som att jag vill vänta tills jag själv fattar och kan glädjas tillsammans med de andra som blir så glada när man berättar. För jag kan inte riktigt glädjas på riktigt än när jag inte ens kan tro att det är på rikgit själv.
Hur känner ni som är lika långt gånga som jag?
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.