♥ hormonerna tar över

Tror att hormornerna har tagit över hela mitt känsloliv nu.. ^^

I onsdags fick jag ett bryt på min pojkvän för att han bytte kanal under en reklampaus när jag satt och kollade på TV, så jag välte omkull en lampa i golvet så skärver flög och lampan bröts tvärs av.

Ett par dagar efter det så "schychade" min pojkvän på mig när jag pratade, sådär nedlåtande och oförskämt, när vi låg i badkaret och diskuterade. Så jag flyger upp, släcker lampan och stänger dörrn mednas han ligger kvar. Väl medvetande om att mörka badrum är hans värsta fobi.. Och när jag hör han skrika och vråla därinne så fnissar jag bara hämdlystet för mig själv.

Efteråt frågade han mig båda gångerna; "Vad fan hände igår egentligen?" Och jag kan bara skratta och skaka på huvudet. "Hormoner, du vet."

Mår illa så fort jag blir hungrig, oavsett vilken tid det är. Mina bröst känns som två stora, hårda klumpar som händer ivägen, och absolut ingen av mina BH:ar passar längre.

Så jusst nu känns det lite tungt allting, vill bara att vecka 12 ska passera, illamåendet försvinna och denna förlamanade trötthet dämpas. Börjar bli frustrerande att höra Fredric klaga på att han får göra allting (Trots att det bara är jag som har jobb av oss två, och att jag dessutom hjälper till).

Men det är ju en stor omställning för honom detta, att se mig så trött och inaktiv. Det blir väl bättre sedan när jag får mer energi, så slipper det vara så jobbigt för han att jag är gravid :)